Vagnhärads station 100 år Traditional Cache

"Ja, för de saktmodiga svenskarna innebär tågresan vådlighet och besvär, och värst utsatta är vi sörmlänningar, som av ålder räknats som den frommaste av alla kungarikets stammar", skriver Delblanc i Åminne (1970), och för många var det traumatiskt med en tågstation och räls rakt genom samhället. Dessutom med en fantasieggande kunglig väntsal. 2013 är det hundra år sedan premiärturen gick och Gustav V klev av vid Vagnhärads station för första gången.

Det var även startskottet på en ny tid för det lilla jordbrukssamhället Vagnhärad med sina omkringliggande byar. Orten fick en plats på kartan och de förbättrade kommunikationerna öppnade upp för nya näringar och arbetspendling. Västerljung hade även vid den här tiden en mindre station som sedan lades ner 1972. Invånarna i Trosa stad har fått stå utan station men är idag liksom många andra av kommunens invånare flitiga resenärer från Vagnhärad.

Att uppmärksamma ett hundraårsjubileum av en station är att minnas en tid och vårda historien, men det är även att fira framtiden. Utan stationen hade sannolikt inte Vagnhärad och övriga kommunen blomstrat i den utsträckning som vi idag kan konstatera, och utvecklingen fortsätter. Nya hyresfastigheter och kommersiella lokaler, renoverat badhus, nya bussdragningar och utökade tågavgångar, nytt torg och nytt bibliotek, Ungdomens hus, nya bostadsområden, ny förskola, upprustning av grundskolor och förskolor, parkanläggning av offentliga miljöer som Vagnhärads dalgång och mer. Karaktärsbyggnaden som utgör stationen och järnrälsen lade förutsättningarna.