Kronhjort & Dovhjort
Dessa djur ser man inte lika lätt i närheten av Västervik som övriga djur i serien. Åker man ut mot Hummelstad via väg 40 en morgon eller kväll är det inte ovanligt att man ser dem ute på fälten.
Kronhjorten
Kronhjorten är världens tredje största hjortdjur. Kronhjorten är landskapsdjur i Skåne och Åland
Hanhjorten kallad hjorten når en längd av 175 till 225 cm från nosen till svansroten, svansens längd är ytterligare cirka 15 cm. Mankhöjden över bogen uppgår till mellan 130 och 160 cm. Levandevikt för normalhjorten cirka 200 kg men kan uppgå till 300 kg. Honan kallad hinden är betydligt mindre. Kroppsvikten är ungefär 45 till 50 % av hannens kroppsvikt och i Norden stiger honans vikt sällan över 170 kg.
Kroppsfärgen är om sommaren mörkt rödbrunaktig, med nedre delen av kroppssidorna grågulaktig. Huvudet är grått, mörkare på ovansidan, på sidorna ljusare. Från nacken sträcker sig ett mörkt band efter halsen och framryggen. Främre delen av bröstet och buken är brunaktig, bukens bakre del och lårens insida smutsvita. Benen i övrigt grå. Spegeln är ljusröd till smutsvit. Vintertid har kronhjorten ett mera gråbrunt utseende.
Hanen bär horn. Hornen är rikt förgrenade och tjocka hela vägen från basen till topparna, samt mer eller mindre knottriga, pärlade. Hornen tappas varje år och det växer ut nya större och finare.
Kronhjorten lever av gräs, örter, löv, kvistar, knoppar, svamp, bok- och ekollon samt bark, särskilt gran och bok. Säd angrips dels grön, dels som mogen, men hjorten äter då endast axet. Kronhjorten kan göra skada på framför allt granbestånd genom barkgnagning. Hjorten äter även potatis.
Parningstiden inträffar i september då handjuren, hjortarna, under brunsten ”brölar”, och kämpar sinsemellan om hindarna. Kronhjorten är polygyn. Starkare hjortar försöker samla ett antal hindar inom ett mindre område. I slutet av maj föder hinden vanligen en, ibland två kalvar.
Till Sverige kom kronhjorten redan för omkring 10.000 år sedan. Den exakta utbredningen är dock oklar.
Dovhjorten
Dovhjort är mindre än kronhjorten och har på sommaren rödbrun päls med vita prickar, svart rygglinje och vit mage. På vintern är den mer gråbrun. Handjuren väger omkring 100-120 kg, medan hondjuren 60-80 kg. Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7-8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Hornen tappas varje år och det växer ut nya större och finare.
Dovhjorten är normalt gräs- och lövätare. På våren dominerar färska löv, på sommaren bär och på vintern bok och ekollon Den kan även äta tall och granskott på vintern.
Brunsttiden infaller normalt i oktober och varar till början av november och dräktighetstiden är ca. 230 dagar. Hinden får normalt en kalv, ibland två, som föds i maj-juni.
I Sverige återfinns den numera i vilt tillstånd, vanligast i Skåne. Små bestånd finns i Götaland och ända upp till Västmanland och Uppland. Den svenska populationen är utsläppta dovhjortar från kungsgårdar.
Delar i vår serie ” Skogens Vilda djur”
1. Haren
2. Grävling
3. Älg
4. Kronhjort & Dovhjort
5. Vildsvin
6. Rådjur