Under yngre stenåldern och tidigare användes oftast ett stort djurs skulderblad ( skuldra ) som en rå spade .
Typiskt arbete med en skyffel är att skyffla jord eller annat material från marken.
Med tanke på den centrala betydelse och kostnaden för manuellt arbete inom industrin i slutet av 1800-tale och början på 1900-talet , så var den tillämpade vetenskapen att "skyffla" av stort intresse för utvecklare av vetenskaplig ledning som t.ex. Frederick Winslow Taylor . Taylor , med sitt fokus på tid och rörelse, intresserade sig för att differentiera de många rörelser kroppsarbete innebar i en betydligt högre grad än andra. Chefer kanske inte bryr sig om att analysera det, och arbetarna kanske inte bryr sig om att analysera det för att på något sätt uppmuntra ledningen att ta bort ett privilegium för hantverkare att i sitt hantverk bestämma detaljerna i hans metoder . Taylor insåg att underlåta att analysera "skyffling" i praktiken innebar en missad möjlighet att upptäcka eller syntetisera bästa praxis för skyffla, vilket skulle kunna innebära en produktivitetsökning.
Det var Taylor och kollegor till honom som under slutet av 1800-tale och början på 1900-talet väckte tanken på olika skyfflar och spadar med olika mönster och olika skopor ,en för varje material baserat på materialets densitet . Under vetenskaplig ledning , var det inte längre acceptabelt att använda samma spade eller skyffel för att skyffla brunkol en dag och grus nästa . Taylor förespråkade att den högre kapitalkostnaden för att upprätthålla två skyfflar skulle mer än att betala för sig genom ökad produktivitet vilket skulle innebära att mindre pengar behövde spenderas på löner för varje enhet skyffelarbete som utfördes.