Harv är ett jordbruksredskap som används för olika former av markbearbetning på gräsbeväxt mark och på öppen jord. Vid harvning sönderdelas jordytan och luckras upp, till skillnad från plöjning som bearbetar ett djupare jordlager. Harvar skiljer sig från jordfräsar genom att de bearbetar hela markytan och inte bara smala sängar där grödan planteras.
Den första kända harven var en buskharv som bestod av buskar fastbundna i någon form av trärram. Kvistharven eller risharven brukades ännu på 1800-talet bland annat i Finland. En slags pinnharv användes redan av romarna för att jämna till ytan och dra upp ogräs och rötter från den plöjda marken.
Kvistharv.
I de svenska landskapslagarna stadgas straff för stöld av harvpinnar, vilket visar att harven redan på medeltiden var ett viktigt redskap. Den vanliga formen under äldre tid var ett ramverk i trä, met ett antal i rader nerstuckna träpinnar, löst infogade för att lättare kunna följa en ojämn markyta. Trätenarna nöttes dock hårt och måste ofta ersättas. I slutet av 1700-talet började man därför smida harvpinnar av järn, vilka visade sig mycket effektiva särskilt på tyngre lerjordar. På 1770-talet uppfanns en harvtyp med trekantig ram och gåsfotsliknande harvpinnar. Typen spred sig till Sveriges grannländer där den kallades "svenskharv", medan den i Sverige kallades "klös".