En skördetröska består, i all väsentlighet, av ett skärbord och ett tröskverk. Skärbordet, vars bredd anges i fot, skär av grödan och matar in den i tröskverket där kornen avskiljs från halm och boss. Halmen kan antingen hackas, varvid den finfördelas och sprids ut jämnt över tröskans arbetsbredd, eller matas ut i en sträng som senare kan tillvaratas. Den tröskade varan lagras i en tank som med jämna mellanrum måste skruvas ut i väntande vagnar. I Sverige behöver vanligen den nytröskade spannmålen torkas ner till en för långtidslagring säker torrsubstanshalt omedelbart efter skörd. Detta sker antingen i en torkanläggning på gården eller i en central spannmålssilo.
Ursprungligen skördades spannmål med skära eller lie och buntades ihop i kärvar. Kärvarna lagrades på logen och tröskades ur med slaga under vintern. Senare kom häst- och traktordragna självbindare som rationaliserade skördearbetet på åkern och motordrivna stationära tröskverk som användes på gårdarna.
De första skördetröskorna, som alltså hade ett mobilt tröskverk, var bogserade, men det dröjde inte länge innan självgående maskiner tog över. Staden Henty i New South Wales, Australien proklamerar att det var där den första mobila tröskan tillverkades.
Den första skördetröskan i Sverige importerades av ägaren till Axelvolds gård i Axelvold, Svalövs kommun.