Tea Walk Multi-Cache

"The first known importation of tea to Sweden was in 1673 by Carl Gustaf Wrangel, owner of the Skokloster Castle. Wrangel had a great desire for luxury items such as wine and tapestries, and had recently acquired a taste for the exotic drinking chocolate. Now he wanted to order another drink in vogue in Europe, namely Chinese tea. A tin bottle with tea was delivered to him via Holland. It cost 42 florins. Wrangel's import was typical of the nobility's novelty requests and newly-awakened infatuation with China, something which later made ​​an impression on people." [1]

How much are those 42 florins in today's money? Perhaps 4,000 SEK. [7]

"Den första kända teimporten till sverige gjordes 1673 av Carl Gustaf Wrangel, ägare av slottet Skokloster. Wrangel hade ett stort begär efter lyxartiklar som vin och vävda tapeter, och hade nyligen fått smak för den exotiska drycken chocklad. Nu ville han beställa en annan dryck på modet ute i Europa, nämligen kinesiskt te. En tennflaska med te levererades via Holland till honom. Den kostade 42 floriner. Wrangels import var typisk för adelns nyhetsbegär och nyvaknade Kina-svärmeri, något som senare gjorde intryck på befolkningen. [1]

Hur mycket är 42 floriner i dagens pengar? Kanske 4.000 kronor. [7]

The first importations of tea were few and infrequent [7]. It was an expensive luxury item that had not found immeadiate success in Sweden. Indeed, even with the creation of the Swedish East India Company (SOIC) in 1731 to import tea, much of the tea was actually shipped (or smuggled) away to England and Holland. The company originally made port in Göteborg, bringing tea and porcelain from Kanton (Guangzhou), China.

To get tea, the company built special boats that could travel fast and carry the crew for long periods of time, since it was a long voyage. They were decorated and carried lots of cannons. Want to see some ship models closer up? Visit the Sjöhistoriska Museet (free entry).

De första importerna av te var få och ovanliga [7]. Det var en dyr lyx som inte hade fått direkt framgång i Sverige. Även med skapandet av det Svenska Ostindiska Companiet (SOIC) år 1731, för att importera te, blev mycket av det te som faktiskt levererades (eller smugglades) iväg till England och Holland. Företaget gjorde ursprungligen hamn i Göteborg, medförandes te och porslin från Kanton (Guangzhou), Kina.

För att få te, byggde företaget speciella båtar som kunde resa snabbt och bära besättningen under en längre tid, eftersom det var en lång resa. De var utsmyckade och transporterade massor av kanoner. Vill du se några fartygsmodeller närmare upp? Besök Sjöhistoriska Museet (gratis entré).

As the Göteborg port is a little too far for the scope of this cache, start your adventure by going to visit the Dockhand (Hamnarbetaren), by Constantin Meunier of Belgium, in its current position outside Norra Latin. Think of the ships he might have sailed on long ago.

The sign used to read: "HAMNARBETAREN, Rest 1923, Constantin Meunier, 1831-1905".

X = (Year erected, from statue) - (Year Meunier died)

Eftersom Göteborgs hamn är lite för långt bort för denna cache, starta ditt äventyr genom att gå och besöka Hamnarbetaren, av Constantin Meunier från Belgien, i sin nuvarande position utanför Norra Latin. Tänk på de fartyg som han kunde ha seglat på för länge sedan.

På skylten stod det tidigare: "HAMNARBETAREN, Rest 1923, Constantin Meunier, 1831-1905".

X = (resningsår, står på statyn) - (år Meunier dog)

Carl von Linné (1707 - 1778) did not start out as a strong supporter of tea. He thought that drinking hot beverages was dangerous and that importing tea leaves in trade for the nation's iron and wood was undermining the country's economy. He also pointed out Sweden's local health plants, for example wild strawberries (smultron), elderberry, and chamomile. Even though he wasn't convinced about the drink, he went to great lengths to bring home some tea bushes from China for planting in his botanical garden in Uppsala. One could ask why one doesn't see tea bushes all around nowadays? Well, naturally, the bushes froze in the cold Swedish winters. [1]

Linné published two works about tea, "Anmärkningar om Thée och Thée-drickande" (1746) and "Om bruket av varm och kall mat och dryck" (1765). He criticized tea even more: the warm water made the stomach flabby, and it made the washer women's hands wrinkly from the hot water. He claimed Tea was not healthy for either the brain or the nerves, too much tea drinking made people dull and faded. However he did acknowledge the medicinal effects: it thinned out the blood and which could then flow more easily through veins. One also had to consider the quality of the water being used. While not necessarily a problem in Sweden, sometimes the tea had to be given extra flavor to mask the taste of the water. [1]

At the end of his life though, Linné admitted that he regularly drank both coffee and tea. In a letter to a doctor friend, written a few years before his death, he wrote: "My diet offends in no way. I never tastes liquor, except when I have visitors, and then a small sip with water, (...) Beer, I have certainly not been drinking more than a pitcher in half a year, altogether, for I have always felt its acid. But tea, three cups every morning, and coffee, two cups every afternoon, which I have now decreased to one cup" (Linné, March 13, 1772). [1]

Continue your adventure with a walk in Humlegården to visit a statue of Linné.

Carl von Linné (1707 - 1778) började inte som en stark anhängare av te. Han ansåg att dricka varma drycker var farligt och att importera teblad i utbyte mot landets järn och trä var att undergräva landets ekonomi. Han påpekade också Sveriges lokala hälso-växter, till exempel smultron, fläder och kamomill. Även om han inte var övertygad om drycken, gick han till stora ansträngningar för att ta hem några tebuskarn från Kina för plantering i sin botaniska trädgård i Uppsala. Man kan fråga sig varför man inte ser tebuskarna nuförtiden? Jo, naturligtvis, frös buskarna ihjäl under de kalla svenska vintrarna. [1]

Linné publicerade två verk om te, "Anmärkningar om Thée och Thée-drickande" (1746) och "Om Bruket av varm och kall mat och dryck" (1765). Han kritiserade te ännu mer: det varma vattnet gjorde magen slappa, och det gjorde tvätt flickornas händer rynkiga från det varma vattnet. Han hävdade att te inte var hälsosamt för vare sig hjärna eller nerver, för mycket tedrickande gjorde folk tråkiga och bleka. Men han erkände de medicinska effekterna: det tunnade ut blodet som sedan kunde flyta fram lättare genom ådrorna. Man var också tvungen att överväga kvaliteten på det vatten som användes. Medan det inte ett nödvändigtvis var ett problem i Sverige, behövde teet ibland ges extra smak för att maskera smaken på vattnet. [1]

Vid slutet av sitt liv medgav Linné dock att han regelbundet drack både kaffe och te. I ett brev till en läkarvän, några år före sin död skrev han: "Dieten min felar intet. Jag smakar aldrig brännvin, utom då jag har främmande, och då en liten sup med vatten; (...) Öl har jag sannerligen icke druckit en kanna på 1/2 år, tillsamman räknadt, ty jag har alltid fått deras syra. Men the, 3 tassar hvar morgon, och kaffe, 2 tassar hvar eftermiddag, hvilket jag nu afkortat till 1 tass." [1]

Fortsätt ditt äventyr med en promenad i Humlegården för att besöka en staty av Linné.

Linné stands surrounded by four female figures representing his work in botany, zoology, medicine and mineralogy. Find the one who is holding a cup (of tea?).

Below her are two words.
A = (# letters in the word that starts with "R") - 1

E = Answer to "Which area of study does this woman represent?"

• 66 = Botany
• 79 = Zoology
• 88 = Medicine
• 97 = Mineralogy

Linné står omgiven av fyra kvinnliga figurer som representerar hans arbete i botanik, zoologi, medicin och mineralogi. Hitta den som håller en kopp (te?).

Nedanför henne hittar du två ord.
A = (Antalet bokstäver i ordet som börjar med "R") - 1

E = Svar till "Vilket område av studien utgör denna kvinna?"

• 66 = Botanik
• 79 = Zoologi
• 88 = Medicin
• 97 = Mineralogi

Similar to the English ladies, it is estimated that upper class women on the 1700s drank between 10 to 15 cups of tea a day (tea cups were smaller back then). Coffee was also popular. Starting around 1746 King Gustav III got serious about getting the public to drink less coffee (for health and financial reasons) [4]. Årstafrun (Märta Helena Reenstierna), who kept diaries from 1793–1839, hid the fact that she was drinking coffee by instead saying she on occasion drank "a good brown tea". [1]

While Sweden wasn't able to grow tea within its borders, the dishes used to serve the drink could be made locally. Marieberg was the name and place of one such porcelin factory in Stockholm, which did business in the middle of the 1700s (until they were bought out by Rörstrand). Their logo was the letters MB below three crowns, which you can see memorialized highest up on the Mariebergsstenen skulpture. [6]

I likhet med de engelska damerna, uppskattas det att överklassen kvinnor på 1700-talet drack mellan 10 och 15 koppar te om dagen (tekoppar var mindre då). Kaffe var också populärt. Från omkring 1746 började Kung Gustav III på allvar med att få allmänheten att dricka mindre kaffe (för hälso-och ekonomiska skäl) [4]. Årstafrun (Märta Helena Reenstierna), som höll dagböcker 1793-1839, dolde det faktum att hon drack kaffe genom att istället säga att hon ibland drack "ett bra brunt te". [1]

Även om Sverige inte kunde odla te inom sina gränser, kunde kopparna som användes för att servera drycken göras lokalt. Marieberg var namnet och platsen för en sådan porslinfabrik i Stockholm, som gjorde affärer i mitten av 1700-talet (tills de köptes upp av Rörstrand). Deras logotyp var bokstäverna MB under tre kronor, vilket du kan se inskrivet högst upp på Mariebergsstenen. [6]

Since going to visit the stone in-person between Steps 2 and 3 would mean a pretty large detour, you can visit it separately or try to answer the question online.

C = [(How many years did the Mariebergs Porcellainefabrique operate for) + 5 ] / 5

Eftersom ett besök av stenen mellan steg 2 och 3 skulle innebära en ganska stor omväg, kan du besöka den separat eller försöka besvara frågan på nätet.

C = [(Hur många år var Mariebergs Porcellainefabrique i bruk) + 5] / 5

The 1800s saw the rise of "tea suppers" (tésupeer), especially in Stockholm. The suppers were served in the evening and consisted of drinking tea and eating food. Most important for these evenings was that you were out and visible in society. At the beginning of the century guests sat at these gatherings, though towards the end of the century one would mingle while standing. Claes Lundin, a publicist of the day, wrote in his book "Nya Stockholm" (1890): "... these excessively boring suppers, to which one arrives at eight or nine, or even later, washes down a cup of hot tea, drinks a few glasses of punch, knocks into the doors, talks about the most indifferent subjects, hardly hears what anyone says in the general murmur, then makes one's way around the dinner table, scraping at a few oysters, tasting a bit of lobster-a-la-Daube, drinking several glasses of wine with acquaintances and strangers, and finally rescues oneself before midnight to the Opera Cafe or to King Karl and tell ones friends there they were at supper at the General or the Director General ... " [1]

1800-talet såg uppkomsten av tésupeer, särskilt i Stockholm. Tésupeerna serverades på kvällen och bestod av att dricka te och äta mat. Viktigast för dessa kvällar var att du var ute och synlig i samhället. I början av seklet satt gäster vid dessa samlingar, men mot slutet av seklet började de mingla stående. Claes Lundin, en samtida publicist, skrev i sin bok "Nya Stockholm" (1890): "... dessa orimligt tråkiga supéer, på hvilka man infinner sig klockan åtta eller nio eller ännu senare, sköljer i sig en kopp hett té, dricker ett par glas punsch, knuffas i dörrarne, pratar om de likgiltigaste föremål, hör knapt vad någon säger för det allmänna sorlet, tränges sedan omkring matbordet, skrapar åt sig några ostron, smaker på en hummer-a-la-daube, dricker åtskilliga glas vin med bekanta och obekanta och räddar sig slutligen för att innan midnatt hinna in på Operakafét eller på Kung Karl och berätta för vännerna där att man varit på supé hos generalen eller generaldirektören ..." [1]

In the footsteps of the upperclass, go from Humlegården through the more expensive streets of Stockholm over to Kungstrådgården. At the next coordinates you will be at a corner of Karl XII:s Torg next to an information sign, across from the Opera.

Who did the paintings for the ceiling (takmålningar) in Operacaféet?
P = 7 * (# letters in full name on sign) - 7

I fotspåren av överklassen, gå från Humlegården genom de dyrare av Stockholms gator över till Kungsträdgården. Vid de nästa koordinaterna kommer du till ett hörn av Karl XII: s Torg bredvid en informationsskylt, mittemot operan.

Vem gjorde takmålningarna i Operacaféet?
P = 7 * (antalet bokstäver i det fullständiga namnet på skylten) - 7

The first book from a Swedish author about the Japanese tea ceremony came out in 1911: "Cha-no-yu, japanernas teceremoni" by Ida Trotzig. Trotzig spent 30 years in Japan with her husband. She spent much time studying the tea ceremony, and also studying ikebana- the Japanese art of flower arrangement. On coming back home to Sweden in 1921 Trotzig became something of an ambassador of Japanese culture. Upon her death in 1943 a collection of her manuscripts, articles, and notes were donated to the Etnografiska museum in Stockholm. [5]

Den första boken från en svensk författare om den japanska teceremonin kom ut 1911: "Cha-no-yu, japanernas teceremoni" av Ida Trotzig. Trotzig tillbringade 30 år i Japan med sin make. Hon tillbringade mycket tid med att studera teceremonin, och även studera Ikebana-den japanska konsten av blomsterarrangemang. När hon återvände till Sverige 1921 blev Trotzig något av en ambassadör för japansk kultur. Vid sin död 1943 donerades en samling av hennes manuskript, artiklar och anteckningar till Etnografiska museet i Stockholm. [5]

June 29, 1935, was a notable day for Swedish-Japanese relations. On this day the Etnografiska museum received an authentic Japanese tea house. The tea house had been "test built" in Tokyo, then was disassembled and shipped to Sweden. The opening ceremony after the house was reassembled at the museum was held October 8, 1935 for a limited number of important guests. Unfortunately this original tea house burned down in 1969. When the museum moved location in 1980, the idea was brought up to replace the tea house. Ida Trotzig's granddaughter Gaby Stenberg-Koch was one of the main supporters of this project, and the new tea house was revealed in November 1989. Both versions of the tea house have the name "Zu-Ki-Tei", or "Det löftesrika ljusets boning" ("The promise of light dwelling"). [5]

29 Juni 1935, blev en anmärkningsvärd dag för de svensk-japanska relationerna. På denna dag fick Etnografiska museet ett äkta japanskt tehus. Tehuset hade blivit "testbyggt" i Tokyo, sedan demonterats och transporterats till Sverige. Öppningsceremonin efter huset var ihopsatt på museet ägde rum 8 oktober 1935 för ett begränsat antal viktiga gäster. Tyvärr brann detta ursprungliga tehus ner 1969. När museet flyttade plats 1980, väcktes idén att ersätta tehuset. Ida Trotzigs barnbarn Gaby Stenberg-Koch, blev en av de främsta förespråkarna för detta projekt, och det nya tehuset avtäcktes i november 1989. Båda versionerna av tehuset har namnet "Zu-Ki-Tei", eller "Det löftesrika Ljusets urbening". [5]

The last clue on your tea walk can be found outside Zu-Ki-Tei. If you are interested in seeing the inside or participating in any of the tea house activites, you can see the museum's website.

U = The # of 7's in the text on the sign

T = (Sum of the 4 #'s on the sign) - 5903

Den sista ledtråd på din tepromenad kan hittas utanför Zu-Ki-Tei. Om du är intresserad av att se insidan eller delta i någon av tehusaktiviteterna, kan du titta på museets hemsida.

U = Antalet av 7-talet i texten på skylten

T = (Summan av de 4 siffrorna på skylten) - 5903

Over the decades:

(Mostly adapted from [7])

1920s
"Jazz-Thé" or "Thé dansant" were often hosted in Stockholm restaurants in the 1920s, 30s and 40s. {8}

1930s
Marketing events get the word out about tea (lectures, exhibits, tastings, mascot "Tepelle").
There are three main tea importers in Sweden, based out of Gothenburg.
(Consumption decreases during WWII).

1940s & 50s
Tea consumption doubles after the war.
A few English tea companies start selling in Sweden, bringing with them tea in bags. Ten years later 65% of tea is sold in bags!
Most tea drinkers are young people in university towns and women in cities.

1960s & 70s
Tea is a regular shopping item, and now includes different flavorings.

1990s
By the end of the 1990s tea consumption in Sweden is twice as much as in the 1950s, about 4 hg/person/year.

Now
Looseleaf tea sales are only about 25% of the total tea sales.
Black tea (if including Earl Gray) is the most popular non-flavored tea, but flavored tea consumption are increasing all the time.
Tea Dances live on at Historiska Museet since 2008. {8}

Genom årtiondena:

(Mestadels anpassad från [7])

1920-tal
"Jazz-Thé" eller "Thé dansant" förekom ofta på restauranger i Stockholm under 1920-, 30- och 40-talen. {8}

1930-tal
Marknadsföringsevenemang får uttrycka sig om te (föreläsningar, utställningar, provsmakningar, maskot "Tepelle")
Det finns tre huvudsakliga te importörer i Sverige, med bas i Göteborg.
(Konsumtionen minskar under andra världskriget).

1940 & 50-tal
Tekonsumtionen fördubblas efter kriget.
Några engelska teföretag börjar sälja i Sverige, föra med sig te i påsar. Tio år senare 65% av allt te säljs i påsar!
De flesta tedrickare är ungdomar i universitetsstäder och kvinnor i städerna.

1960 & 70
Te är en vanlig vara, och omfattar nu olika smaker.

1990
I slutet av 1990-talet är tekonsumtionen i Sverige dubbelt så hög som på 1950-talet, ca 4 hg per person och år.

Nu
Lösbladste försäljningen är endast ca 25% av den totala teförsäljningen.
Svart te (även inkluderat Earl Gray) är det mest populära icke-smaksatta teet, men den smaksatta tekonsumtionen ökar hela tiden.
Tedans sker vid Historiska Museet sedan 2008. {8}

Ok, now for a little bit of non-Swedish bonus info:

Have you ever wondered why teapots drip? Joseph B. Keller (Professor Emeritus in engineering and mathematics at Stanford University) won an "Ig Nobel" prize for showing that it is air pressure, not surface tension, that causes teapot drips. "It is simply that at the pouring lip the pressure in the liquid is lower than the pressure in the surrounding air, so air pressure pushes the tea against the lip and against the outside of the spout." [3]

Ok, nu en liten bit av icke-svensk bonus info:

Har du någonsin undrat varför tekannor droppar? Joseph B. Keller (Professor emeritus i teknik och matematik på Stanford University) vann ett "Ig Nobel" pris för påvsining av att det är lufttrycket, inte ytspänningen, som gör att tekannor droppar. "Det är helt enkelt så att vid skänkpipen är trycket i vätskan lägre än trycket i den omgivande luften, så lufttrycket pressar teet mot läppen och mot utsidan av pipen." [3]