Mylingen
Barnamord var rätt vanligt i Sverige under 1800-talet och tidigare. De två vanligaste motiven var att det inte fanns rum för ytterligare en mun att mätta eller att barnet fötts utom äktenskapet. Själarna till dessa barn blev mylingar.
Vanligtvis blev mylingarna mördade av sina mödrar, ofta ogifta kvinnor som blivit lämnade till att klara sig själv. Mylingen blev vanligtvis lämnad i skogen för att dö eller så dränktes de i bäckar eller kärr.
Vissa barn dog i händerna av ”änglamakerskor”. Änglamakoersorna hade oftast betalats av barnets mor, för att hitta ett drägligt hem åt barnet. När modern lämnat stället, så mördades barnet av änglamakerskan.
Det vanligaste sättet för mylingen att hemsöka på var genom ett fruktansvärt tjutande skrik. Mylingen kunde ta form av ett ljus klot liknande en flamma som ledde nyfikna vilse. Ibland grät de för att få mödrar att amma dem, vilket skulle släppa deras ande fri.
En berättelse från Bergslagen berättar om en farmare på väg hem genom skogen. En pojke närmar sig honom och säger ”Farfar farfar, jag är så hungrig”. Den gamla mannen försöker ignorera honom, men pojken är påstridig och fortsätter tjata, så till sist tappar gubben tålamodet och säger ”Om du kan hitta nån som kan mata dig, så ät, men du får ingen mjölk från mig”. Barnet verkar nöjt och går iväg. När den gamle mannen sen kommer hem hittar han sin dotter död på golvet, blödande från sitt bröst. Barnet han mött var anden från sitt mördade barnbarn.
En person som hjälpt mylingen till andra sidan fick ofta en gåva i gengäld. Enligt vissa källor, togs mylingen om hand av andra övernaturliga varelser så som troll, eller om barnet blivit dränkt -bäckahästen.