Årsgång
Årsgång var en vision med målet att kunna förutse framtiden. Det fanns strikta regler om hur årsgången skulle gå till. Att inte hålla sig till reglerna kunde visa sig vara väldigt farligt, och till och med dödligt.
Hur utförandet av årsgången gick till kommer att vara förbli ett mysterium, men det verkar som att det var en välkänd vana i Sverige fram till början på 1800-talet och i små områden så sent som till början på 1900-talet. Vanan var troligen över tusen år gammal och mest troligt hednisk. Årsgången varierade mycket regionalt och även lokalt kan det ha funnits skillnader. Däremot hade alla årgångar endel element gemensamt.
En årsgång kunde inte göras vilken dag som helst. Det var vissa dagar på året när porten var öppen, vanligtvis i samband med högtidsdagar så som valborg, midsommarafton, julafton eller den mest vanliga, nyårsafton. En årsgångare fick inte ta del av någon mat eller dryck som serverades under dessa högtidsdagar -en uppoffring som hade liten betydelse då fester med överflöd av mat var ovanligt. En årsgångare var tvungen att undvika andra människor, så de låste vanligen in sig i mörka rum och de hade inte tillåtelse att se eld på hela dagen. Vilket kanske inte var så farligt på midsommarafton, men under kalla vinterdagar kunde det vara både obekvämt och farligt. Om årsgångaren följde dessa steg skulle han kunna lämna sitt mörka rum vid midnatt, vilket skulle vara sista chansen att avbryta årsgången. När man väl gett sig av, så fanns det inte längre någon återvändo.
Kyrkan var sista anhalten för en årsgångare. På vägen skulle han råka på ett flertal övernaturliga varelser, vilka skulle vara ett hot både fysiskt, psykiskt och spirituellt. Om en årsgångare till sist tog sig till kyrkogården skulle han gå runt kyrkan i ett komplicerat mönster. Detta skulle öppna årsgångarens ögon för framtiden, men samtidigt också lura fram kyrkogrimmen.
Efter att ha klarat av årsgången, skulle årsgångaren se syner som kunde manifestera sig på olika sätt. När årsgångaren till exempel skulle lämna kyrkogården kunde han få se en procession av dansare klädda i sina finaste söndagskläder. Dessa var de personer som skulle dö under följande år. Ett återkommande tema är årsgångaren som möter sitt eget spöke längs vägen. En annan historia berättar om hur årsgångaren kunde se nygrävda gravar. Kärlek spelade också en stor roll, årsgångaren kunde se bröllops processioner och till och med medverka under framtida bröllop.
En utsaga från sent 1800-tal vittnar om en mentalpatient vid namn Martin Nilsson, som beskrev sina syner som utomjordiska upplevelser: ”Innan jag såg vad som skulle hända nästa år, så levde jag bland stjärnorna. Jag levde där bland stjärnorna under flera livstider vad det verkade Vad har nästa år för betydelse, tiden har ju redan stannat”.
Idag verkar årsgången vara nästintill bortglömd.