Flygfyrarna med sina roterande strålkastare placerades på höjdpunkter och med master på 20-25 m. Detta för att synas på så långt håll som möjligt. Rekognocering skedde med Generalstabskartor och flygningar. Man lade fyrarna på en så rät linje som möjligt, med ett avstånd av 20-30 km.
Hjälplandningsplatser anlades utmed luftlederna, med avstånd cirka 50 km. De behövdes eftersom flygplanen var inte så driftsäkra på 1920- och 1930-talen! Men säkerheten förbättrades snabbt, så det blev mycket få nödlandningar på dem.
Önskan om snabbt postflyg på natten var starkt pådrivande för civilflygets tidiga utveckling. Luftleder med optiska flygfyrar fanns i USA ca 1923. Danmark öppnade sin fyrled 1931, Sverige 1933-1934. De optiska fyrarna ersattes av NDB-radiofyrar kring 1950.
Första långa postflygningen från Sverige gjordes 18-19 juni 1928, av piloten Liljeberg på sträckan Stockholm-Malmö-Hamburg-Amsterdam-London.
Gå gärna in på länken nedan till Bo Justussons intressanta hemsida om postflyget i Sverige på 1930-talet och mycket annat material från flygets barndom.
Länk: http://justus.ownit.nu/flyg/index.htm