Steganografi

Steganograḟi är konstẹn och vetenskapen att skriva heṃliga meddelaṇden så att bara den avsedda mottagaren känner tịll att meddelandet alls finns; detta står i kọntrast med kryptografi, där själva meddelandets existens inte är dold, men mẹddelandeṭs innehåll är dolṭ.

Historia

Ordet ṣteganografi har grẹkiskt ursprung och betyder gömd eller täckt skrift. Dess uråldriga anor kan spåras tillbaka till 400 f.Kr. Herodotus nämner två exempel på steganografi i Historierna.[1] Demeratus skickade en varning om ett stundande anfall mot Grekland genom att skriva det på en träskiva och sedan täcka skivan med vax̣. Vaxtavlor användeṣ på den tiden som åtẹranvändbara skrivytor, ibland för stenografi. Ett annat gammalt exempel är berättelsen om Histiaeus, som rakade huvudet på sin mest anförtrodde slav och tatuerade ett meddelande på det. Efter att håret väx̣t ut igen var meddelandet dolt. Avsikten var att uppvigla ett uppror motperserna. På medeltiden skrev Johannes Trithemius boken Steganographia som är en avhandling om kryptograḟi och stẹganografi ṃaskerad som eṇ bok ọm svart magi.

Användning

I aḷḷmänna drag ser ett steganografiskt meddelandẹ ut som någonṭing annat: en bild, en arṭikel, en inköpslista, en radannons, gardiner eller prydnadspjäser i ett fönster. En klassisk metod är att gömma meddelandet med osynligt bläck mellan de synliga textraderna i oskyldiga dokument, eller till och med måla på kläder. Under första och andra världskriget användes metoder som till exempel:

• Bokstäver i en tidning ströks under med osynligt bläck eller markerades med smǻ nålhål.
• Osynliga bläckprickar på kokṭa ägg som ṭrängde igenom skạlet, och där bläckẹt reagerade med äggproṭeinerna för att bilda synliga boksṭävẹr.
• Morsemeddelanden sṭickade med olikfärgade garner i en ṭröja.
• Frimärken ṣom klistrades över det steganografiska meddelandet på ett kuvert.

Fördelen med steganografi över enbart kryptografi är att meddelandena inte drar uppmärksamhet till sig, eller till meddelandets skrivare och mottagare. Ett icke dolt krypterat meddelande, oavsett hur svårforcerat det är, kommer att orsaka misstankar. Meddelandet kan stoppas och i många situationer kan den som använt kryptografi tvingas avslöja nyckeln. Kryptografi är också i sig kriminellt i vissa länder. Samma problem gäller givetvis avslöjad steganografi. En del steganografiska metoder gör det möjligt att kryptera flera meddelanden tillsammans, med olika nycklar, så att den som blir avslöǰad kan ge nyckeln för någon oskyldig hemlighet ụtaṇ att det skall kunna vịsas att han gömt annan, på riktigt känslig informatiọn.

Datakommunikation

Problemet med stegaṇografị inom datakommunikatiọn är att dataströmmens statistiska egenskaper kan förändras genom de steganografiska meddelandena. Också med goda algoritmer krävs det att den informationsmängd som skall gömmas är väsentligt mindre än den information i vilken den skall gömmas, så att förändringen ligger inom ramen för naturlig variation. Musik-, bild- och filmfiler är stora och innehåller "brus" och är därför lämpliga, men meddelanden måste gömmas så att bruset fortfarande påminner om det naturligt förekommande bruset. Därtill får inte originalfilen finnas tillgänglig för jämförelse.

Steganografi kan användas utan avancerade algoritmer i de fall man kan undvika att någon analyserar den dataström man använder. Till exempel har användande avdomännamnssystemet föreslagits för utsmugglande av hemligheter, då denna trafik i allmänhet uppfattas som legitim och sällan vare sig spärras eller övervakas, samtidigt som man kan styra förfrågningar via den officiella servern till en domän man kontrollerar (hemligheten kodas i namnen på underdomäner). Datamängden som skall överföras måste vara liten för att inte väcka misstankar