Bråvalla slag, del 3
Ubbe, Starkodder och Sködmön Veborg
Så möttes man då, på Bråvalla. Harald bad sin hövitsman Brune att undersöka hur Ring hade ställt upp sin här och då fick han veta, att Rings här också stod i svinfylking utbrast han:
- vem har lärt kung Ring detta? Trodde jag dock att ingen kunde detta utom Oden och jag. Eller vill Oden nu göra mig segerlös, det har aldrig förut varit. Hellre vill jag då, att han låter mig falla med hela min här i striden.
När allt således var färdigt lät hövdingarna blåsa i krigslurarna, varpå härarna uppgav ett stort härskri och gick mot varandra. Det blev ett skarpt och träffeligt slag och de gamla sagor förtälja, att ingenstädes i nordanlanden har så mycket och utvalt folk stritt tillsammans.
Ubbe från Frisland härjade hårt bland Rings kämpar och fick ingen riktigt jämngod motståndare förrän kung Ring förtörnad ropade att det vore skam att låta en man så förhäva sig över en hel här och var finns Starkodder, som tillförne aldrig fruktade att stiga fram i striden? Starkodder svarade:
- Denne Uppe är ett hårt mannaprov och svårt är det att vinna, herre. Dock vill jag ej undandraga mig.
Därpå gick han emot Ubbe och skiftade de många och väldiga hugg sinsemellan. Slutligen gav Starkodder Ubbe ett ganska svårt sår, men hade själv förut fått sex stora sår, så att han tyckte sig aldrig tillförne ha varit i en sådan vånda.
Striden böljade fram och åter. Ubbe mötte sitt öde i de norska telemarksbornas bågar. Trots 24 pilar i kroppen försvarade han sig tappert men föll plötsligt död ner. Starkodder hade det inte lättare å sin sida. Sköldmön Veborg kom i hans väg ”och hon var så vig och skicklig att föra vapen, att hon gav Starkodder ett hugg, varmed hon skar loss skägget på kindbenet och hakan. Starkodder stoppade då skägget i munnen och bet däri, kvarhållande sålunda det lösa köttet på kindbenet och hakan. Starkodder stoppade då skägget i munnen och bet däri, kvarhållande sålunda det lösa köttet och var nu bliven mäkta vred.” han slogs med sant raseri och innan han fick ge upp högg handen av sköldmön Ursina som höll kung Haralds baner.
När Harald såg det stora manfallet bland sitt folk så ställde han sig på knä i sin stridsvagn (han var för gammal för att stå), tog ett svärd i var hand och lät köra vagnen mitt in bland fienderna, stickande och huggande vilt omkring sig. Han ”fällde på detta sätt många män och tycktes han vara mycket manlig samt göra stora bragder med tanke på sin höga ålder. Slutligen slog hans egen hövitsman Brune honom med en klubba på hjälmen så att huvudet rämnade och kungen störtade död ur vagnen”. När kung Ring fick se den tomma vagnen blåste han stillestånd och erbjöd den danska hären fred. Det blev fred och Ring blev härskare över båda rikena sedan han givit gamle Harald en storslagen begravning och ett magnifikt gravöl.
Så slutade slaget vid Bråvalla och av den ärorika striden finns inte många spår kvar förd en som söker efter sköldmöns hand eller någon av pilarna som fällde Ubbe. Inget monument har senare tiders barn rest åt hjältarna. Idag är Bråvalla bara ett namn som människorna i Åby och på slätten associerar med den nedlagda flygflottiljen F13, en busshållplats från förr och nu riven makaronifabrik. Nu har även musiken fått ta del av namnet. Rätt eller fel, det får varje betraktare för sig avgöra.
Veborg
Sköldmön Veborg var, enligt uppgift från Internet en av 300 sköldmöer som deltog i Bråvalla slag. Hon lär ska ha dött i ett annat slag år 750. Därav valet av årtal till denna Mystery.
