För de som är från trakten så är Christer Vigren ett känt namn. Än idag syns hans ibland omdiskuterade landmärken runt omkring i bygden – i Hanaskog är tuppen eller ”hanen” alltid tänd, på Bastholmen syns vallen belyst i skilda färger på ett effektfullt vis och vi är nog många som lyft ögonbrynen när vi passerat flodhästarna Agness och Anette i Helge å vid Anillas rastplats mellan Knislinge och Broby.
Hanaskog omtalas första gången år 1308. Riddaren Aage Ingvarsen säges då ha innehaft sex hemman i Hanaskog och rätten till Hanaholm.
Den medeltida borgen Hanaholm, varav nu återstår blott en ruinhög, låg på en ö i Helge å ett stycke öster om de nuvarande byggnaderna. Enligt Johan Lorens Gillbergs beskrivning 1767 skall man där ha funnit sammansmälta järnstänger, fönsterkrokar, bränt glas och en mängd förbränt tegel samt pålar både på ön och fastlandet, som vittnar om en förbindelsebro. Gustaf Ljunggren noterar på 1850-talet, att det fanns spår av vallar på ön. Vid senare grävningar har man där påträffat en del fynd från medeltid och senare, men ej någon anläggning av sten. Inom vallarna har byggnaderna tydligen varit av trä. Enligt traditionen skall borgen ha ödelagts av eld. Under branden sågs en hane (tupp) stiga upp ur lågorna och flyga till närmsta lund. Ägaren tydde detta som ett tecken och beslöt att bygga sin nya herregård på den plats där hanen galande slagit sig ned. Han gav sedan gården namnet Hanaskog.
Ta med egen penna