1 Vi går över daggstänkta berg, fallera,
som lånat av smaragderna sin färg, fallera,
och sorger har vi inga, våra glada visor klinga,
när vi går över daggstänkta berg, Fallera.
2 De väldiga skogarnas sus, fallera,
gå mäktiga som orgeltoners brus, fallera.
//: Och livets vardagsträta så lätt det är att förgäta
vid de väldiga skogarnas sus, Fallera ://
3 De gamla, de kloka må le, fallera,
vi äro ej förståndiga som de, fallera.
//: Ty vem skulle sjunga om våren den unga,
om vi vore kloka som de? Fallera ://
4 O, mänskor, förglömmer eder gråt, fallera,
och kommer och följer oss åt! Fallera.
//: Se fjärran vi gånga att solskenet fånga.
Ja, kommer och följer oss åt! Fallera ://