[Se]
Bara några hundra meter väster om nuvarande Toria-område syns det fortfarande lämningar efter den vidsträckta försvarsanläggningen Torsby skans (skans 164) ifrån beredskapstiden. Enligt Nilsson (1999: 16 & 22) ingick Torsby skans i den bakre huvudlinjen Slottsbron-Borgvik-Vikene-Torsby som var tänkt att stoppa ett tyskt anfall ifrån Osloregionen i det okkuperade Norge.
Under beredskapstiden ledde vägen förbi Västanå inte som nuvarande E16 vidare mot Lekvattnet utan svängde enbart söderut mot Västanå-sätrarna vid Bredsjön och vidare mot Gräsmark. All trafik ifrån Lekvattnet och därmed även ifrån gränsen till det av Tyskland okkupperade Norge gick på landsvägen över stenbron i Väls och sedan förbi Kajsheden/ Håkheden till Torsby centrum. Detta innebar att vägspärren vid Västanå hade en underordnad betydelse.
Intill landsvägen, numera E 16, ligger två stora betongblock, s.k. pianoblock, som rester av en flyttbar vägspärr och i skogen ovanför samt nere vid Röjdån ser man treradiga stridsvagnshinder. Norr om Röjdan fortsätter raden med stridsvagnshinder mot Valberget och sträcker sig fortfarande runt kullen med gården Håkheden.
Pianoblock är stora betongblock som med hjälp av en liten vagn kunde flyttas på rälls ut i vägbanan. Sedan kunde vagnen och rälsen tas bort och blocken förankrades med hjälp av lodrätta järnstolpar i beläggningen. Såväl några korta rälselement som järnstolparna finns kvar idag. Antagligen bestod vägspärren i Västanå utöver pianoblocken även av en anordning med liggande järnbalkar, en s.k. balkspärr. (Se bild ifrån Almsjön skans i Dalarna (GC29CNZ)).
Pansarhindren närmast vägspärren är gjuten i betong men efter ca. 100m övergår linjerna i naturstenblock. Enligt Nilsson (1991: 26) visade test under beredskapstiden att naturstens-hindren splittrade för lätt vid beskjutning och antagligen är detta anledningen för att blocken närmast vägen byggdes i eller byttes till betong.
I skogen ovanför vägspärren finns det flera grunda värngånger kvar och åtminstone på två ställen tyder stora tillplattade ytor i anslutning till dessa värngånger på platser för större värn eller skyddsrum, som numera är rivna. Den fullständiga vegetationstäckningen visar dock att detta redan har skett för många år sedan och inte står i samband med Fortifikationsverkets senaste rivningar av andra skansar i Värmland under åren 2010 och 2011. Med tanke på andra skansar jag har besökt borde det har funnits ett pansarvärnspjäsvärn och/eller ett kulsprutegevärsvärn i anslutning till vägspärren.
Värngångssystemet på sluttningens krön sträcker sig långt söderut mot Gräsberget. Utöver en lång sträcka med grävda och även sprängda värngånger finns det spår efter flera sk. motståndsnästen med spår efter numera förstörda skyttevärn eller skyddsrum. På en liten kulle i skogen finns det dock fortfarande två oförstörda, men igendyllda sexkantiga skyttevärn med splitterskyddad nisch och stjärnformig pelare i mitten, liknande som på Valbergets krön.
Bara några dagar efter jag hade gömt cachen började skogsavverkning i slänten ovanför. Detta påverkade inte cachens placering däremot blev skansens spår i terrängen, frånsett pansarhindren, mindre tydlig.
[Eng]
Only some hundred metres west of what today is the Toria-trade estate traces of the large fortification "Torsby skans" (no. 165), dating from the second world war, can still be seen. Torsby was an important part of the rear defence line parallel to the Norwegian border while Norway was occupied by German troops (Nilsson 1999: 16 & 22).
During the 1940s the road at Västanå didn't lead towards Lekvattnet and the norwegian border but only turned south towards Gräsmark. The road towards Lekvattnet and the occupied Norway crossed the river Röjdan by the bridge in Väls and entered Torsby by Kajsheden and Håksheden, north of here. For this reason this road barrier only had a minor importance.
The visible remnants of the road barrier are two big concrete blocks, so called "pianoblocks", which could be moved on rails out across the road. When the little carts and the rails below were removed the blocks were fixed to the ground by the iron bars on the back. On both sides of the road three rows of anti-tank obstacles can be seen in the forrest. The line leads down to the river Rödan and continues further towards the hill Valberget.
Other remnants of the fort, like shallow trenches can still be seen in the surrounding terrain. There might have been some bunkers, i.e. for anti-tank guns or machine-gun shelters but they have been destroyed long ago and only flat areas with rubble in the forest indicate their former position.
Unfortunately forestry works started just some days after the cache was placed. This didn't influence the cache but destroyed/hid some of the visible structures on the slope.
(Källa/ Source: Nilsson, Olle (1999): Skansar i Värmland. Inventering av befästningsanläggningar byggda 1940 – 1945. -Utgiven av Värmlands Museum och Länsstyrelsen Värmland. Karlstad.)