[Sv]
Cachen markerar en del i försvarsanläggningen Torsby skans (skans 164) ifrån Beredskapstiden. Enligt Nilsson (1999: 16 & 22) ingick Torsby skans i den bakre huvudlinjen Slottsbron-Borgvik-Vikene-Torsby som var tänkt att stoppa ett tyskt anfall ifrån Osloregionen i det okkuperade Norge.
Torsby skans norra försvarslinje ligger öster och väster om dagens E 45 norr om Önnerud. Den sträcker sig hela vägen ifrån en mindre väg mellan Kollerud och Önnerud ca. 500m västerut, uppe på höjden, ner till Hänsjöns södra ände för att sedan förtsätta på Ljusnans östra sida över Utterbyvägen och vidare upp i skogen mot cachen "GC1WBD5 - Skyttevärn/bunker". Som bruklig för skansar under beredskapstiden används den naturliga terrängen och landskapselement som bäckar och sankmarker som del i försvaret.
Tyvärr är stora delar av skansen systematiskt förstörd genom att värn och bunkrar har rivits och värngångerna fyllts igen med sten. Av vegetationstäckningen att dömma har detta redan skett för många år sedan, spår efter grävarbeten och rester av värngånger är dock fortfarande synligt i terrängen och låter ana skansens utsträckning.
Skansen består i första hand av ett ca. 1 km långt, treradigt stridsvagnshinder i natursten som sträcker sig ifrån en brant kulle i väster runt ett sankmarksområde till den mindre skogsvägen mellan Kollerud och Önnerud, svänger sedan först norrut och sedan åter mot sydöst. Stridsvagnshindret löper sedan fram till det branta stupet intill E 45, där ett sankmarksområde tar vid. Raden med stenblock börjar åter några tiotals meter öster om europavägen vilket kan bero på att delar revs under vägutbyggnaden på 1990-talet. I området öster om E45 sträcker sig stridsvagnshindren bara några hundra meter och slutar vid en liten kulle. Även här löper stridsvagnshindrens linje parallelt med utkanten av ett sankmarksområde. Att barriären inte fortsätter längre österut beror antagligen på just den svårframkomliga terrängen framför skansen varför anfall med fordon bedömdes som osannolikt eller rentav omöjligt.
Bakom stridsvagnshindren gick en linje av skyttevärn som var ihoplänkade av ett nät av värngånger. Anläggningen verkar vara grupperat runt flera mindre kullar, där antagligen större värn och skyddsrum var belägen medan sträckan däremellan täcktes av gevärsvärn och värngånger. Då terrängen i området är extrem stenigt verkar många värngågar har varit byggt i sten, sk. kallmurar, eller rentav sprängts i berget istället för de vanliga, grävda skyttegravar som i andra skansar.
Inom hela skansens område fanns det hösten 2013 bara fyra oförstörda värn kvar. I närheten till den gamla landsvägen återfanns en splitterskyddat skyddsrum för 12 personer med dubbla ingånger. I närheten fanns spår efter större grävarbeten på två ställen som efter storleken att dömma skulle kunna tyda på ytterligare 2 likadana skyddsrum. Där fanns även en splitterskyddat garage för 37 mm pansarvärnskanon med en öppet ställning riktat åt nordväst och två splitterskyddade nischer för ammunition.
Närmare E 45 fanns ett ovanligt gevärsvärn, murat som ett torn i natursten bakom en naturlig stenblock så att skytternas eldgivningsposition hamnade drygt 2 meter ovan marken och gav en skjutvinkel ner över branten mot landsvägen (numera E45). Öster om E45 finns det ett till splitterskyddat skyddsrum 12 med 2 ingånger kvar. Detta skyddsrum är försedd med en massiv, drygt kvadratmeterstor skorsten i betong bredvid ena ingången som jag inte har sett vid någon annan skans i norra Värmland.
Då området är svårtillgänglig är cachen inte placerat intill ett värn utan på ett bättre tillgängligt ställe ca. 250m söder om linjen med stridsvagnshinder. Vänligen ta hänsyn till trafiken och vänd eller parkera inte på E45:an!
[Eng]
This place was part of the fortification "Torsby skans" (no. 164) during the second world war. Torsby was an important part of the rear defence line parallel to the Norwegian border while Norway was occupied by German troops (Nilsson 1999: 16 & 22).
The northern parts of the fortification were located here, on both sides of todays E45, north of Önnerud. They stretched from a minor road between Kollerud and Önnerud, about 500m west of E45, to lake Hänsjön in the east, crossed the river Ljusnan and continued through Utterbyn all the way to the cache "Skyttevärn/bunker". As typical for fortifications of that time natural obstacles like creeks and swamps were integrated in the defence system.
Unfortunately most parts of the fort have been destroyed or filled with rubble after 1945 but some remnants are still visible in the terrain.
The fortifications northern line consisted mainly of three rows of anti tank obstacles that stretched about 1000m from a hill in the west, around a swamp all the way to the steep cliff near the road E45. East of the road the line only continues some few hundred metres and ends at another little mound behind a stretch of wetland. This might be the reason that the obstacles don't continue all the way to the lake as the terrain is difficult or impossible to cross with heavy vehicles like tanks.
Behind the anti tank-obstacles a line of fortified rifle positions were linked together by a spiderweb of trenches and it looks like those were centred around several small mounds where presumably some kinds of shelters/bunkers were located. As the ground is rather rocky most of the trenches seem to have been blown right out of the rock by explosives instead of digging as in other forts in Värmland.
2013 there were only four whole bunkers left in the area. Near the smaller road in the west both a shelter for 12 soldiers and a shelter with open firing position for an anti tank gun can be found in the forest but from traces on the ground it can be guessed that there had been at last two more of those shelters. Above E45 there is a special kind of fortified rifle position left that has been build behind a big rock and gave an elevated firing position, about 2 metres above the ground, which allowed shooting towards the road below the cliff.
On the eastern side of the road another shelter for 12 soldiers is left undestroyed. It has two entrances and a strange kind of chimney I haven't seen at any other fortification in Värmland.
As the terrain around the fortification is rather difficult to access I chose to place the cache closer to the road, about 250 metres behind the line of anti-tank obstacles. Please watch out for the traffic and don't turn or park on the road!
(Källa/ Source: Nilsson, Olle (1999): Skansar i Värmland. Inventering av befästningsanläggningar byggda 1940 – 1945. -Utgiven av Värmlands Museum och Länsstyrelsen Värmland. Karlstad.)