Dikten om båten långt bortifrån, som om natten lanternlöst går in i farvattnen vid Holmsund lite nedom Umeå, fångar såsom inget annat skrivet eller målat den kosmiska mystik, som finns i de vita sommarnätterna längs Bottenhavet.
I dag är Holmsund en del av Umeå. Nu ser det ganska puttinuttigt ut i det som för ej så länge sedan benämndes Norrlands Shanghai. Och vi kallades brädgårdsindianer av de lite finare umeborna uppe i stan.
I minnen från förr finns jättelika brädgårdsområden. Och båtar, stora, små och fjärranifrån. Med skilda språk som talades och sjöngs och skreks i hamnen. I minnen från förr var hamnen ett oavlåtligt blodomlopp. Det hände alltid saker där, på gott och stundom ont.
SOMMARNATT I BOTTNISKA HAVET av Harry Martinson
Ljusfluten bottnisk horisont
går svalkad in i kvällens sista intet
där varje stjärna bleks på valvets öde väv
och gryningen tar vid där solen gömt sig.
Osaka Maru långt från Nagasaki
går upp till ljusets brädgårdar vid Ume,
bogserar undrande Bushidosjälar
lanternlöst in i sommarspunnet skimmer.
Och liksom de ha andra ständigt undrat;
på hundra sjöspråk har man frågat:
varför står juni natt så vit på Bottniens vågor?