Här bodde mormor. Ja, morfar bodde här också förstås innan han dog 1984. Det var ett stort och fint hus och jag hade ett eget rum på övervåningen. Många goda bullar bakades i köket och i trädgården växte jordgubbar, potatis och alla möjliga sorters blommor. Här tillbringade jag min barndoms somrar. Helst satt jag uppflugen i ett av de stora körsbärsträden, dold för omvärlden, och åt så jag nästan sprack. I början av 90-talet byggdes vägen om och halva trädgården försvann och körsbärsträden med den.
Djur fanns det också. Grävlingarna som bodde under kojan, den halvtama truten och måsfamiljen som bodde på taket. En hemlös katt kom och fick mat och räven kom av samma orsak. Fanns det inga rester plockade mormor upp ett par korvar ur frysen. Den som var hungrig togs om hand, människa eller djur spelade ingen roll.
Nu är det ingen som tar hand om djuren längre. Mormor är borta sedan 2004 och huset, som ägdes av kronan och senare kommunen, har stått tyst och tomt sedan dess. Trädgården växte igen. Så en dag beslutade kommunen att huset skulle bort, rivas. Nu finns bara en stenhög kvar. Men mormors krokusar blommar fortfarande i gräsmattan som en påminnelse om det som var.
