Vemdalsskalet
Tyckte verkligen att det var på tiden för några cacher i Vemdalsskalet, så nu ser jag till att det blir så! Både Klövsjö/Storhogna samt Björnrike har ett flertal så varför finns det då inga här kan man ju undra? Vemdalsskalet, vilket är platsen där skidåkningen drog igång först här i området, har nu förärats med ett antal och kanske blir det flera... De är av lite olika svårighet samt terrängfaktor, så förhoppningsvis är det någon eller några som faller er i smaken. Samtliga cacher är också vintersäkra, så de går med andra ord att hitta under hela året! Till vissa kan terrängfaktorn bli något lindrigare om man nyttjar liftsystemet vintertid. Mycket nöje och se även till att njuta av omgivningarna!
/Lupeja
Vemdalsskalet #6 - Vargen
Vargen ligger i en trakt som en gång var en idyllisk fäbodvall. Hit kom bönder från Vemdalen för att låta kor och ungdjur beta fritt i det saftiga gräset…
En kantor från Hälsingland, Nils Lindgren skulle komma att ändra allt. Under resor till Vemdalen hade han sett potentialen i de orörda fjällmarkerna. Nils köpte en bit mark och i början av 1930-talet började han att frakta upp de gamla timmerbyggnaderna som så småningom skulle bli Vemdalsskalets första hotell. Grunden till fjällparadiset Vemdalen hade lagts.
Området där Vargen nu finns var kalfjäll ända fram till i slutet av 1950-talet. Startskottet kom i och med den lift som Örjan Bromée började bygga tillsammans med Pelle Mahlberg. De ville helt enkelt hitta ett smidigt sätt att ta sig upp på fjället. Släpliften blev 1 300 meter lång (under en period Europas längsta) och togs i bruk vintern 1961. I anslutning till liften slog man upp en liten bod där det såldes kaffe och korv.
Någon turism var det egentligen inte frågan om under de första åren. Men tack vare Vargliften kunde man ta sig långt upp på fjället – och slalomåkning blev ett allt vanligare nöje bland svenskarna. Så gradvis började allt fler människor leta sig till Vargen. Nu blev det också populärt att bygga upp sin egen fjällstuga.
Kraven ökade, inte minst på preparerade nedfarter. Tur att Örjan Bromée i grunden var ingenjör och fiffig när det gällde att hitta lösningar. För att få släta liftspår användes tunnor som drogs upp med liften och plattade till snön. Örjan utvecklade också ett slags snöaggregat som döptes till Snow Move, en anordning för att frakta och sprida ut snö i backarna.
1974 invigdes värme- och serveringsstugan. Stommen till huset var ett gammalt timmerhus som Örjan monterade upp på den plats där det står än i dag. Inredningen var då som nu rustik. Förutom servering fanns det en avdelning för inredningsdetaljer och hemslöjd. Fortfarande var Vargen bara öppet på vintrarna, men hösten var en tid som lockade många vandringssugna till trakten. I backarna fanns blåbär och på myrarna hjortron. Så småningom tillkom lokaler för logi – och nu kunde man bo vid Vargen utan att behöva ha en egen liten stuga.
1983 sålde Örjan Bromée sitt livsverk, men Vargen fortsatte leva vidare. Fast kanske lite på sparlåga. Runt om exploderade turistnäringen i hela Vemdalen med nya backar och anläggningar. I början av 2000-talet skedde en renovering och den fjällnära historien går vidare.