Kåddis
Byn Kåddis nära Umeå har ett egendomligt namn. Går det verkligen att tolka? Man brukar säga att om ett ortnamn finns nedskrivet tidigt under medeltiden, så brukar tolkningen underlättas. Man kan då i allmänhet se vad det består av för ord.
Kåddis är ett av de få namn i Västerbotten som verkligen har flera, riktigt gamla belägg. Redan 1324 nämns det i ett brev på latin: de Caadis, de villa Kadiis (Frân byn K), och även senare på 1300-talet skrivs namnet på liknande sätt. Men ironiskt nog hjälper detta oss inte att förklara namnet. Att det långa a-Ljudet, återgivet med två a i Caadis, har blivit å är precis som det skall. Men en sammansättning Ka/Kå+dis ger ingen mening. Vi har alltså här ett ortnamn som inte kan förklaras med svenskt ordmaterial, och då bör man pröva med samiskt eller finskt.
Det har Gösta Holm gjort (1973). Han har fört fram det samiska ordet kádde (även skrivet gádee) som betyder "strand". Han visar att -is i Kåddis är resterna av en samisk ändelse som markerar befintlighet. Ordslutet -is är vanligt i ortnamn i övre Norrland som har övertagits av svenskar från samer eller finnar, tex. Graddis, Kâbdalis, Salmis, Sangis.
Namnet Kåddis ger oss en antydan om förhållandena i Umeomrâdet strax nedanför Kåddis vid vår tiderâknings början, menar Gösta Holm. Nära älvmynningen fanns kanske den strand. ”kádde", där samerna brukade fiska och hade en boplats.
Platsen och därmed namnet övertogs väl så småningom av människor som talade ett nordiskt språk.
Man kan undra över att dessa inte översatte namnet och kallade platsen Strand. Kanske berodde det på att det fanns (och finns) en by Strand lite längre upp efter älven och att det gällde att kunna skilja mellan de båda byarna.
En annan norrlandsforskare, Gunnar Pellijeff (1982), har pekat på vissa svårigheter att koppla ihop Kåddis och det samiska ordet för strand. Han för istället fram ett finskt ord kodis "inhägnat område" m.m. Men svårigheterna att härleda Kåddis ur det finska ordet förefaller att vara betydligt större enligt Gösta Holm, i en senare artikel (1983), oöverstigliga. Men han framhåller att hans tolkning "är som de flesta etymologier av gamla ortnamn - en gissning” (en sådan reservation är både klok och tilltalande) men, tillägger han, ”en gissning som kan motiveras”.