Hägg - Prunus padus
Här längs älvskanten trivs häggen. Vid denna kan man även njuta av utsikten och kanske få se lite fina fåglar nere vid älven.
Beskrivning. Hägg är ett träd eller stor buske som ofta skjuter rikligt med rotskott. Bladen är ovala och vasst sågtandade, mörkgröna med nätlik nervatur, kala på båda sidorna. Bladskaften har två gröna eller rödaktiga körtlar (nektarier) vid basen av bladskivan. Hägg blommar i maj-juni, strax efter lövsprickningen. Blommorna är vita, starkt doftande och sitter i mångblommiga klasar. Frukterna mognar i juli-augusti, de är små, svarta och glänsande, med söt, något sträv smak. Underarten nordhägg (ssp. borealis (A. Blytt) Caj.) skiljs genom blad med hårig undersida.
Hägg kan knappast förväxlas med andra arter. 
Utbredning. Hägg är vanlig i hela landet utom på Öland och Gotland, i fjälltrakterna förekommer mest underarten nordhägg (ssp. borealis). Man finner ofta hägg växande i lundar och fuktiga skogar, gärna vid skogskärr. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).
Användning. Veden har använts till finare snickeriarbeten, unga skott gav pipskaft och spatserkäppar. Barken har hög halt av ämnet amygdalin och fanns förr i apotekens sortiment (Cortex Padi). Med frukterna smaksättes vin och brännvin. Hägg planteras ofta i offentliga planteringar och även i trädgårdar, till exempel blodhägg ('Colorata') som har rödaktiga blad och rosa blommor. Den påträffades 1953 i Klevshult i Småland.
Övrigt. Hägg angrips ofta av fjärilen häggspinnmal (Yponomeuta euonymella) vars larver spinner in träden i silkesliknande väv och kaläter dem. Trots att träden ser döda ut efter ett angrepp överlever de och skjuter snart nya blad. En parasitsvamp, pungsjuka (Taphrina), som också angriper plommon (P. domestica), förstör ibland frukterna.
Etymologi. Artnamnet padus användes redan av Plinius men då för annan växt. Svenska namnet hägg (häg, hägger), som anses ha samma ordstam som hage, är känt sedan medeltiden (Fries 1904).
Källa: Den virituella floran