STENBRO
På 1500-talet pågick inom Sverige en ständig kamp om makten. När Gustav Vasas yngste son Karl, kröntes till kung Karl IX år 1607, hade två av hans äldre bröder redan hunnit regera landet. Trots att Gustav Vasa själv dog så sent som 1560. Eftersom Karl bara var tio år gammal när han ärvde hertigdömet Södermanland, Närke och Värmland, förvaltades det av brodern kung Erik XIV.
När Karl år 1568, vid 18 års ålder, fortfarande inte fått tillträda sitt hertigdöme beslöt han att med hjälp av brodern Johan försöka ta det med våld från kungen. Karl kom med trupper söderifrån. På Nyköpingshus överraskade han kungens män, som flydde från slottet efter att Karl intagit det och staden.
I Stenbro möttes Erik och Karl igen. Platsen var strategiskt vald. Om Karl skulle ha möjlighet att övermanna kungens trupper, måste det ske just här. Det var nämligen här man tog sig över Nyköpingsån norrifrån. De båda härarna slog läger på varsin sida om ån. Kungens män var överlägsna. En av Karls män lyckades ta sig över ån obemärkt och sätta hela fiendelägret i brand. Striderna upphörde tillfälligt vilket gav Karls trupper möjlighet att retirera till det befästa och trygga Nyköpingshus. Kungens män försökte genskjuta dem men hann inte. I stället satte de eld på staden. Brodern Johan kom till undsättning och drev kungens män norrut. Efter hårda strider togs så småningom kung Erik till fånga och Karl fick äntligen tillträda sitt hertigdöme. Johan tog över makten i Sverige och blev Johan III.
Det var ett nedgånget och fattigt Sörmland hertig Karl tog över. Han regerade sitt hertigdöme mycket självständigt och drev det nästan som ett företag. I och med detta började också en ny blomstrande epok både för Sörmland och Nyköping. Själva stenbron finns inte kvar längre, men namnet lever kvar i Stenbrogården och Stenbrovägen. Sedan 2010 finns en fin hängbro här. Strax söder om hängbron är platsen där Vasabröderna stred för över 400 år sedan.
Källa: Sörmlands Museum, Linda Eklund
ENGLISH:
STONE BRIDGE
In the 16th centuary, there was a steady stuggle about the power in Sweden. When Karl, the youngest son to king Gustav Vasa, was crowned Charles IX in 1607, his two older brothers had already managed to rule the country, although Gustav Vasa himself died as late as in 1560. Since Charles was only ten years old when he inherited the Duchy of Södermanland, Närke and Värmland, it was managed by his brother King Eric XIV.
When Charles in 1568 , at age 18 , still not was allowed to take his duchy, he decided that with the help of his brother Johan try to take it by force from the king. Charles arrived with troops from the south. At Nyköpingshus he surprised the king's men, who escaped from the castle after that Charles has taken it and the city.
At Stenbro (the Stone Bridge) Erik and Charles met again. The location was strategically chosen. If Charles would be able to overpower the king's troops , it must be done right here. This is where the man crossed the Nyköpingsån north. The two armies were camped on either side of the river. The king's men were superior. One of Charles's men managed to cross the river unnoticed and put the whole enemy camp on fire. The fighting ceased temporarily to give Karl's troops the ability to retreat to the fortified and secure Nyköpingshus. The king's men tried to intercept them but did not manage. Instead, they set the city on fire. His brother John came to the rescue and drove the king's men north. After heavy fighting was eventually King Eric to catch and Karl finally got to take his dukedom. Johan took over power in Sweden and became John III .
It was a run-down and poor Södermanland Duke Charles took over. He ruled his duchy very independent and ran it almost like a business. In doing so, also began a new prosperous era for both this region and Nyköping. The stone bridge itself is no more, but the name exists in Stenbrogården (restaurant) and Stenbrovägen (street). Since 2010, there is a nice suspension bridge here. Just south of bridge, you will come to the place where the Vasa brothers fought over 400 years ago.
Source: Sörmlands Museum, Linda Eklund