Gimo herrgård
Gimo herrgård är ett imponerande och storslaget smultronställe. Med den ståtliga huvudbyggnaden, de tillhörande flyglarna och den vidsträckta borggården är herrgården ett arv från en svunnen tid. Den anses också vara Sveriges första gustavianska herrgårdsbyggnad.
År 1375–1376 omnämndes Gimo som Gimmu, som då var bondby. Hans Sifversson anlade 1615 hyttor i Gimo på kronans bekostnad. Jämte gården blev de 1627 utarrenderade och 1643 sålda till Louis de Geer. Han anlade ett större järnbruk. Gimo stannade kvar inom hans släkt till 1756, då det såldes till John Jennings och Robert Finlay. 1764 såldes Gimo till Johan Henrik Lefebure som då låter uppföra herrgården efter ritningar av arkitekten Jean Eric Rehn. Efter hans son bergsrådet Jean Lefebure-Lillienberg övergick det 1806 till släkten Reuterskiöld, som 1893 bildade Gimo bruks aktiebolag.
1935 köptes Gimo herrgård av Arvid Lindmans stiftelse, som var en del av Högerpartiets organisation, i syfte att utnyttjas som partiets kursgård. Herrgården fortsatte att vara ägd av ett svenskt högerparti och dess närstående studieförbund fram till 1985. Detta år överfördes ägandet till ett bolag där högerpartiet samt studieförbundet hade ägarmajoriteten, och herrgården gjordes tillgänglig att hyra även för andra intressenter. 1991 såldes Gimo herrgård och det svenska högerpartiet släppte därmed alla ägarband till herrgården.
Huvudbyggnaden är uppförd av sten, med två flyglar i samma plan och består av 88 stycken rum av olika slag. Det sägs även att Sofia, fru till kammarherren Carl Leonard Reuterskiöld på 1800-talet, går igen och spökar på herrgården. Hon har aldrig skadat någon men har en viss förkärlek till att möblera om och flytta på saker...
