Soldattorp
Ett soldattorp, även kallat knekttorp eller (soldat)boställe är i Sverige och Finland ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det indelningsverket från 1600-talet till år 1901.
Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller "hyresgäster". Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.
In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en "syn", det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en "torpsyn" vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.
Småländskt solddattorp
Soldattorpen bestod ofta av ett stort kök som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrad och taket var täckt av näver och torv. Vanliga mått var 24 fot lång, 14 fot bred samt 9 fot högt. De blev dock större under 1800-talet. Vidare ingick även fähus, lada, förråd och dass. Intill torpet låg en liten åker (några tunnland) samt ett ängsområde som skulle ge ca: 2 lass hö. Det var ej den bästa jorden som bönderna upplät till soldattorpen. Vidare erhöll soldaten en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur till bl.a. kvarnskjutsar. Soldaten skulle stå för de mindre reparationerna av torpet och rotebönderna för de större.
Soldaten var borta en hel del från soldattorpet, ej enbart i krig utan även i fredstid på övningar eller arbetskommenderingar. Det var då soldathustruns ansvar att sköta torpet förutom en stor barnkull. Hon fick sköta djuren, mjölka, se till att skörden bärgades, så på våren, underhålla byggnaderna mm.
Källa: Wikipedia