Rost är de spröda, porösa och vattenhaltiga järnoxider, vanligtvis bruna till rödbruna i färgen, som bildas då järn korroderar, eller rostar, i närvaro av vatten och syre (oxygen). På grund av rostens porösa natur skyddar det inte det underliggande järnet mot vidare korrosion. Rostangreppen bildas i två steg. Först bildas rödrost, som är ljust rödbrun och ett mindre allvarligt angrepp. Kan ofta avlägsnas genom lätt slipning. Får rödrosten vara kvar ombildas den till gravrost som är mörkbrun. Gravrost angriper på djupet, och hållfastheten hos det rostangripna föremålet äventyras. Även en liten skada i rostskyddande ytbehandling, till exempel målning, kan ge ingång till omfattande skador genom att rosten kryper under det skyddande ytskiktet. I torr luft rostar inte järn, men är relativa fuktigheten över ca 70 % (vilket inte är exceptionellt i många vanliga miljöer) rostar järn spontant utan att vara vått. Rost har större volym än järn, vilket gör att det blir sprängverkan, när rost bildas i håligheter i konstruktionen, till exempel springor mellan överlappande plåtar. Spiksjuk var en term som förr brukade användas om fartyg vars järnförbindningar, bultar och spik i skrovet var förrostade.