Från början kallades stället Lackamoen efter en tidig innevånare som hette Lack.
Det ska ha varit en usel bostad med trampat jordgolv, där fanns inte ens en bakugn utan brödet gräddades på en flat uppvärmd häll.
Prosten Anderssons döttrar var en gång ute och rodde på sjön landsteg och fick se kojan.
De eller kanske deras far påverkade sockenmännen att bygga en mer människovärdig bostad,
och Sjönabben uppfördes av timmer
Sjönabben omtalas första gången i husförhörslängder 1848 då en Peter Magnusson
och hans hustru Lena Cajsa Samulsdotter flyttar in med fyra barn.
1871 dör Peter och änkan och en dotter bor kvar, de skrivs som fattighjon men kan
samla ihop till arrendet som betalas med varor, lingon och saltade kräftstjärtar.
Siste innevånare flyttade från stugan 1914 och strax därefter flyttades huset till annan plats.
Kvar finns grunder och även trappstenen är bevarad.
Originally the place was called Lackamoen after an early inhabitants named Lack.
It must have been a lousy housing with trodden ground floor, there was not even a bread oven, but the bread was baked on a flat heated hob.
The priest Andersson's daughters was once out on the lake and rowed ashore and saw the hut.
They, or perhaps their father affected parish men to build a more humane housing, and Sjönabben constructed of timber.
Sjönabben is first mentioned in the parish registers in 1848 when a Peter Magnusson and
his wife Lena Cajsa Samulsdotter moves in with four children. 1871 Peter dies and his widow and a daughter still living,
they are written as paupers but can collect the rent paid in goods, cranberries and salted crayfish tails.
Last inhabitants moved from the cottage in 1914 and shortly thereafter moved the house to another location.
Remains is the grounds and even the stone step is preserved.