På 1880-talet skaffade August och Lovisa Danielsson en liten markbit där de kunde bygga en stuga, för att slippa bo på ålderdomshemmet när de blev äldre. Området i Östanåparken var visserligen omgärdat av sankmark, men själva husgrunden låg stabilt på en berghäll. Friherre Hermelin hade även anlagt en liten väg så att de skulle kunna ta sig in till stan, i samband med att de fick marken. August glesade ut alträden på sidorna av vägen, och skapade på så sätt den lilla allén som än idag finns kvar vid Östanåparkens ingång. Sedan levde de lyckliga där i alla sina dagar och satt och fiskade i ån från sin lilla eka tills de dog.
Även andra personer har bott i Östanåstugan under tidigare delen av 1900-talet. På senare år stod stugan visserligen tom, men som ett trevligt litet inslag när man promenerade genom parken.
Under början av 2000-talet fick Östanåparken tyvärr nya ägare som lät den förfalla. Efter ett par år hade den blivit en plats som man inte gärna besökte om natten och Östanåstugan, samt de andra byggnaderna som finns på parkområdet, blev tillhåll för hemlösa och missbrukare. 2003 brann stugan första gången. Under de kommande åren låg den kvar i bedrövligt skick innan någon än en gång tände eld på den 2006 - kanske för att bli av med den, då parkens ägare ännu inte hade brytt sig om att göra någonting.
Parken rustades upp ett par år senare så att den återigen blev en fin och trevlig plats. Man kan fortfarande se enstaka spår av bebyggelse vid stenhällen i slutet av allén, såsom en horisontell bjälke utmed berghällen på sidan mot fältet samt jordkällaren i vägkorsningen (vilken fortfarande är full med diverse skräp från 2000-talets början)… men av själva Östanåstugan finns det numera bara minnen kvar.
Here are the essentials from the text above in English, too:
Östanåstugan (the Östanå cottage) was built in the 1880's and used to be at this location. It was torched in 2003, then again in 2006. Now, it is all gone.