Lagfors Bruk
Järnbruket var ett av Medelpads äldsta och grundades 1741 av brukspatronen på Lögdö, Philip Krapp. Han hade egentligen tänkt anlägga ytterligare en stångjärnshammare i Lögdö, men fick avslag och valde istället Lagfors. Det stötte visserligen på motstånd från Sundsvalls ledande borgare som hellre ville se att skogsråvaran kom till användning som sågtimmer i stället för eldas som träkol. Dragkampen om skogen hade nu börjat på allvar och vid den här tiden växte sågverksnäringen fram i Medelpads vattendrag. Men smidesjärn var också en viktig produkt och skapade dessutom många arbetstillfällen.
Från Lögdö masugn kördes tackjärn till Lagfors och förvandlades där till smidbart järn. Sedan forslades järnet med först häst och vagn och sedan pråmar på Indalsälven ner till Berge och sändes med fartyg direkt till Stockholm.
Under 1800-talet växte verksamheten i Lagfors till tre hammare och fyra härdar. På 1860-talet fanns omkring 200 personer på orten och det var ett rörligt liv. Bland ägarna fanns tidvis den kände tidningsmannen Lars Johan Hierta, Aftonbladets grundare.
Tre mindre bränder hade härjat bruket: 1777, 1824 och 1858. år 1877 slog elden till igen och orsakade den här gången en stor katastrof. Stångjärnshammaren blev ödelagd och flera bruksbyggnader försvann i lågorna. Detta skedde under en ekonomisk kris och flera av Medelpads järnbruk hotades redan av nedläggning. Det var därför ingen överraskning att industridriften lades ner definitivt 1881, och i stället koncentrerades verksamheten till jord- och skogsbruk.
Men det var inte slut på olyckorna. Våren 1919 skulle man komma att minnas länge. Det hade varit en ovanligt sträng vinter med djup tjäle. Allt vatten hamnade på något sätt ovanpå marken och kunde inte tränga ner.
Den 5 maj 1919 var det regn i luften och det hördes bara ett stilla dån från bruksdammen som fortfarande låg under ett istäcke. Plötsligt började telefonen ringa ihärdigt på brukskontoret i Lagfors herrgård. Det var vakten vid Laxsjödammen som meddelade att hela sjön hade börjat komma i rörelse. Vattnet stod redan en meter över kärnisen och en västlig vind drev vattnet ner mot dammen. På sjön låg fullt med flottningsvirke som riskerade att flyta med.
I Lagfors blev oron stor. Den lilla bruksdammen skulle knappast kunna stå emot sådana vattenmassor. Man började genast bra möbler och dyrbarheter från herrgården upp till den vackra åttkantiga kyrkan, uppförd 1772 av patron Mathias Krapp d.y.
Vattnet forsade nu fram och grävde sig ner i åns sidor. Brevbäraren körde i sista stund över Lagforsbron och kunde snopet se på hur bron strax krossades bakom honom. Även den nya kvarnen raserades. Snart hängde halva herrgården över kanten och man kunde se in i huset underifrån innan byggnaden föll 30 meter ner i virvlarna och slogs till spillror. Strax följde också det lilla hönshuset efter.
Det r alltså riktigt att vårfloden 1919 satte slutlig punkt för bruksepoken, även om mycket hade försvunnit redan i slutet på 1800-talet. Och nu 90 år senare finns i stort sett bara kyrkan och en bagarstuga kvar från det en gång så livliga Lagfors.
Text – Nils-Johan Tjärnlund – Sundsvalls Tidning
Se även informationstavlan på andra sidan bron.