I Räpplinge byggdes troligen en träkyrka i mitten av 1000-talet.Denna ersattes av en kyrka uppförd i sten under 1100-talet. Genom J.H. Rhezelius pennteckningar från 1634 framkommer hur kyrkan byggts ut i etapper. Under 1100-talets första hälft uppfördes en mindre kyrkobyggnad som bestod av långhus och kor med absid i öster. Långhusets södra mur och västgaveln är fortfarande bevarade och ingår i den nuvarande kyrkan.
Kyrkan försågs senare under 1100-talets andra hälft med det nuvarande västtornet. Mot slutet av nämnda århundrade byggdes ytterligare ett torn i öster varvid byggnaden blev en klövsadelkyrka. Långhusmurarna förhöjdes och en försvarsvåning med skottgluggar inreddes. Anledningen till denna förvandling av kyrkan till den dubbla funktionen av gudstjänstrum och sockenfästning var de oroliga utrikespolitiska förhållandena i Östersjöområdet från slutet av 1100-talet till en några decennier in på 1200-talet. 1240 byggdes ett kapell på långhusets nordsida. Västsidan av detta kapell med valvbåge och ett mindre fönster är fortfarande bevarat, där även ett stenaltare från medeltiden har sin plats. [1]
Vid ett flertal tillfällen under 1500 och 1600-talens krig blev kyrkan genom sin närhet till Borgholms slott mycket illa åtgången. Återställandet och reparationer ställde stora krav på församlingen. Sedan kyrkan under 1700-talet bedömts som förfallen sattes en stor ombyggnad i gång 1802. Murarmästare Henrik Wermelin fick i uppdrag att utföra arbetet. Den ny kyrkorummet blev enligt tidens ideal en salkyrka med stora rundbågiga fönster och tunnvalv. 1820 byggdes det medeltida västtornet som hitintills bevarats helt och hållet om. Tornet försågs med en åttakantig lanternin med hjälmformat tak krönt av ett kors. [1].