Tun har en gammal historia.
Själva ordet tun återfinns i fornnordiskan, där det betydde en plats omgärdat av palissad eller byggnader. En plats där man enklare skulle kunna försvara sig. Ordet finns numera i bl.a. engelskans 'town' (stad) och tyskans 'Zaun' (staket).
Här i Tun finns flera gravområden och andra fornlämningar.
Den mest tydliga är Stenkullen. Det stora röse som Vänerslingan skriver detta om:
"Röset är en 4000 år gammal bronsåldersgrav. Det är 60 m i diameter och 7 m hög och därmed ett av landets största bronsåldersrösen. Vid Stenkullen kan man även se resterna av en förhistorisk boplats, en offerkälla och Tuns medeltida bytomt. Vid Tuns kyrka startar en fornstig med informationstavlor. (mer info)"
Vänerslingan skriver vidare:
"Söder om röset ansluter ett gravfält från yngre järnåldern (500-1050 e.kr) där flera anläggningar än idag är bevarade. Några meter norr om röset finns en källa 'Kuskällan' eller 'Korskällan' som är en så kallad offerkälla och man kunde slänga i ett mynt eller något annat av värde så att man blev frisk. Lite mera Nordväst om röset finns det lämningar kvar från Tuns gamla bytomt som har varit bebodd från yngre järnåldern ända fram till 1806 då byn flyttades.
Står man uppe på röset och tittar åt nordväst ser man idag Såtenäs (Skaraborgs Flygflottilj) och närmast hangarerna för transportflyget. Har man tur kan man se hela Sveriges flotta av C-130 Hercules, som har sin hemmabas här, stå uppställda utanför.
Hade man stått här och tittat 1392 hade man sett = en by 'Sathonaes' som bestod av minst sex gårdar och där riddaren Jon Dansson då utfärdade ett brev (den äldsta skriftliga handlingen där Såtenäs omtalas)."
Hos Riksantikvarieämbetet kan man även läsa att det "vid enskiftesförrättningen 1806 fastställdes bl.a att hela Tuns församling ägde rätt att nyttja Stenkullen till stenbrott". Därför saknas det stora delar av rösets södra 'ände'.
I närheten av källan finns (enligt Riksantikvarieämbetet) också medeltida lämningar från Tuns slott (eller Tunsborg / sätesgården Tun). Här lär riksrådet Jonas Luke Posse ha bott 1447-67. Idag kan endast några stensträngsstumpar urskiljas.
Om källan skriver Riksantikvarieämbetet att den någon gång har flyttats, och att "den ursprungliga källans läge bör således ha varit 5-10 m längre åt S, där en stensamling möjligen markerar en igenfylld källa.
På Tuns gamla bytomt ska det ha funnits fyra gårdar (Femtungen, Lille Hovgården, Stora Hovgården och Knipan) enligt en karta upprättad vid storskiftet av Tuns by 1784. 10 husgrunder lär finnas synliga.
Mer om röset och området norr om det kan läsas om här.
Gravfältet söder om röset består av ca 10 fornlämningar uppdelade på ca fyra högar och sex runda stensättningar ('övertorvade'). Två stenar är resta på två av högarna, dock i modern tid och antagligen av militär. På inscannade dokument som återfinnes här kan en läsa de avritade inskriptionerna som gjorts vid cementeringen. Med stor sannolikhet har gravfältet varit mycket större och sträckt sig ytterligare kanske 100m åt nordöst.
Under mangårdsbyggnaden hittades vid grävning en ringnål av brons från vikingatid. Den skänktes 1960 till Tuns hembygdsgård. Fler vikingatida föremål har hittas ca 200m sydost om området.
Tun var även, mellan 12/11 1908 och 31/12 1938 ändstation för Lidköping-Kållands järnväg. Delar av banvallen är numer enskilda vägar, t.ex. vägen där cachen Tun Bomb #5 of 5 befinner sig.
Burkens innehåll vid utsättning: Logghäfte, mobildutt, smyckesberlock, ett par hårnålar.
FTF-pris finnes i form av en PimPim-klubba!
Edit: Grattis till Monway för FTF 141007 05:10! ^^