Övriga cacher i denna serie: Hägerstensåsen
Hägerstensåsen
Före 1938 var Hägerstensåsen en skogsklädd bergsrygg. Stadsplanen upprättades 1942-1943. I samband härmed lanserades namnet Hägerstensåsen.
De första husen blev färdiga 1939 och de sista var inflyttningsklara 1948. Stadsdelen Hägerstensåsen bildades 1 februari 1948.
Dominerande namnkategori på gator och kvarter är "affärsverksamhet", en mindre kategori kallas "bokframställning".
Det är just där som du hittar starten på denna myst, i kvarteret Typografen.
Den här cachen är tillägnad som en hyllning till alla typografer! Och särskilt till min farfar, far och styvfar – alla typografer, precis som jag själv är.
Typograf
Typogra'f (av typ och en bildning till grekiska gra'phō ’skriva’), äldre benämning på huvudsakligen sättare och tryckare anställda på tidnings- och boktryckerier. Sedan ny teknik förändrat och breddat arbetet kallas numera de yrkesgrupper som sysslar med t.ex. grafisk bearbetning, tryckning, skanning och bildbehandling för bl.a. formgivare, art director eller grafiker.
Typogra´f subst. ~en ~er
ORDLED: typo-graf-en
• person som arbetar på tryckeri t.ex. som sättare: många ~er avskedades när datatekniken infördes
HIST.: sedan 1855; till typ och grek. graphein ’skriva’
Typografi
Typografi (av typ och en bildning till grekiska gra'phō ’skriva’), dels en kommunikationsprocess som använder tryckning som medium, dels själva den grafiska presentationen av text och bild i en trycksak. Numera innefattas typografi i begreppet grafisk form och avser specifikt hur texten trycktekniskt gestaltas på en tryckbärande yta, t.ex. boksida, skylt eller förpackning. Om val av format, marginalförhållanden och satsyta samt placeringen av textstycken och illustrationer ger trycksakens layout, är typografins uttrycksmedel främst val av typsnitt, teckenstorlek (grad), radlängd (satsbredd) och radavstånd (kägel), ornament samt färg och papper. Den grafiska gestaltningen av trycksaker utförs vanligen med datorer.
Ett ideal för god boktypografi anses vara att den så smidigt som möjligt ska förmedla texten. I reklamtypografi kan avsikten vara att väcka maximal uppmärksamhet.
Gängse riktlinjer för typografisk gestaltning är baserade på historiska konventioner, ofta ända från medeltidens handskrifter, t.ex. marginaljusterad text och tillriktade bokstavsmellanrum, och insikt i hur den mänskliga läsprocessen går till.
Från boktryckarkonstens början har typografin anpassats efter tryckens kundkrets, bl.a. bruket av olika typkaraktärer. I Sverige användes länge fraktur för religiösa texter och folkskrifter, medan antikva föredrogs för vetenskap.
Typografiska mått
Typografiska mått, standardiserade måttenheter inom grafisk textbehandling, gällande typografiskt material, typgrader (bokstavsstorlekar), radavstånd etc. Även om boktryckarkonsten snabbt spreds över Europa dröjde det ända till 1700-talet innan ett genomarbetat förslag till standardisering av de typografiska måtten framfördes. Den franske stilgjutaren Pierre Simon Fournier föreslog 1737 ett måttsystem där den minsta enheten var 1 punkt. Fourniers förslag utvecklades vidare av hans landsman François Ambroise Didot, som 1784 anpassade den typografiska punkten till den franska foten (pied du roi). Först 1879 stod Didotsystemet helt klart och blev därefter europeisk standard. Enligt detta system är 1 punkt = 0,376 mm och 1 cicero = 12 punkter = 4,51 mm. Teckenstorlekar och radavstånd (kägel) anges i punkter, medan radlängder m.m. mäts i cicero.
På bilden visas en sätthake, i vilken metalltyperna förr sattes för hand och sedan överfördes till sättskeppet där den slutliga sidan tog sin form, samt den kast i vilken metalltyperna finns ordnade.
Typer
Då textsidor förr sattes för hand, användes typer, d.v.s. enskilda stycken med spegelvända teckenavgjutningar, ungefär som stämplar, som sammanfogades för att bilda ord och meningar. När de ordnade typerna, som i regel var gjutna i metall (exempelvis bly), var satta, färgades de med tryckfärg för att sedan tryckas mot exempelvis ett pappersark och där på avge ett avtryck av respektive tecken.
De tryckbara typerna göts från matriser, gjutformar, vars gjutform i sin tur tillverkades från en patris.
Principen med enskilda, handsatta typer är den samma sedan 1400-talet då boktryckarkonsten uppfanns (även om man i Kina långt tidigare använt sig av liknande teknik), men har i modern tryckteknik nu ersatts av digitala lösningar. Eftersom typer inte längre används är det därför mer passande att tala om teckensnitt istället för typsnitt då man diskuterar modern typografi och tryckteknik.
Källa: Nationalencyklopedin (NE), Wikipedia
Cachens placering:
N 59° (punkt)(petit).(punkt)(konk) E 017° (perl)(borgis).((kolonel)(perl)(nonpareille))/(cicero)
