Glosebodha kyrka by Canonym
Många sägner berättas från förkristen tid, en av dem är berättelsen om Gloson som man tillbad för beskydd i Gullabobygden, se Gloson By Canonym. Gloson tillbads främst i Glosebodha och när kristendomen kom till bygden byggdes en kyrka i närheten av en av offerplatserna. Kyrkan fick namnet Glosebodha och socknen omfattade hela nuvarande Torsås och Gullabo socknar.
Sägnerna berättar att sommaren 1350 drog digerdöden fram i bygden och hela gårdar ödelades och släkten dog ut, se Öjebomåla by Canonym. Många sökte sig då till Glosebodha kyrka för att be till helgonen. Ansamlingen av pestlik i och omkring kyrkan blev dock så stor att man tillslut inte kunna begrava alla i vigd jord utan man lade de döda inne i kyrkan. När den stora pesten hade dragit förbi övergavs kyrkan och folket sökte sig till Torsås kapell för gudstjänster. På sommaren hölls ofta gudstjänster i Glosebodha hage men den gamla kyrkan gick aldrig någon in i. Skogen, ek och bok, växte så småningom in på krykogården, växte sig tätare och mörkare, och slutligen helt igen över den lilla träkyrkan.
Siri Tornegårds som skrivit boken - Öjebomåla där denna text är hämtad ifrån berättar vidare om vad som hände med Glosebodha kyrka med följande ord:
’’Min morfar, Peter Fröberg, vars mor var från Glosebo, har för mig berättat att då han en gång som mycket liten, omkring år 1842 var med sin mor på en släktbjudning i Glosebo, kom de större pojkarna i släkten överens om att nu när ingen såg dem skulle de gå in i den lilla täta mörka skogsdungen och se efter vad det kunde vara som gjorde att de var så strängt förbjudna att gå dit, och att aldrig någon annan heller gick dit. Den lille Peter blev nyfiken och följde orädd efter.
Inkomna fann de ingen Glo-so som de väntat och alltid blivit skrämda med, men istället en liten träkyrka, så gammal och fallfärdig, att pojkarna kunde bryta sönder den. Vilket de också med stor förtjusning gjorde. Endast Peter deltog inte. Han stod, de andra ovetande, och såg på, skräckslagen över att de rev ner en kyrka.
Även de större pojkarna begrep, att de skulle få stryk, om det blev känt. De lovade därför varandra, att inte för någon omtala vilka som gjorde det. De höll sitt löfte, ingen sade något därom förrän Peter Fröberg vid 66 års ålder berättade detta för mig. Då var de andra sedan länge döda.
Den täta och mörka skogsdungen är borta nu och endast en gammal ek, Kyrkeken, visar var den en gång stått.
Så slutade Glosebodha kyrka.’’
Även kyrkeken där kyrkklockan hängde är numera borta men historien förtäljer att den skall ha stått straxt nedanför ladugården vid waypointen.