...eller närmare bestämt den 29 november detta år då barnhemmet högtidligen invigdes. Men först lite bakgrundshistoria:
Redan 1888 föreslog en av stadens medborgare att problemen med att skolan "...uppammar lagbrytare genom sin oförmåga att hindra lättjefulla och vanartiga barn från att trotsa sina lärare..." Enda medlet att råda bot på detta syntes vara att ett räddningshem skapas, eller en "avsöndringsklass", dit barn av båda slagen kunde skickas.
Frågan om detta valsade sedan fram och tillbaka i de olika instanserna som genom årtiondena hanterade frågan. Det avsattes även ekonomiska medel för detta helt på frivillig basis. Frågan om uppförandet av ett barnhem sköts emellertid åt sidan men genom tillkomsten av lagen den 13 juni 1922 angående uppfostran åt varnartade och i sedligt avseende försummade barn, synes frågan ha aktualiserats på nytt.
Barnavårdsnämndernas ansträngningar i berörda ärende resulterade i att man den 6 november 1905 nått så långt att ett barnhem då kunde öppnas. En lägenhet på egendomen Sofielund i Rödeby förhyrdes för ändamålet. Detta hem, som endast var beräknat för 10 gossar, visade sig emellertid snart vara alldeles för litet. Frågan om en flytt aktualiserades ganska snart och ett antal olika möjligheter var aktuella. Till slut kom man, av olika anledningar fram till att den bästa platsen för ett nytt barnhem vore på, en av kommunen inköpt, tomt tillhörande Wedeby Herrgård. Under en övergångsperiod användes lokaler i Gullberna Gård för verksamheten medan man färdigställde de ny lokalerna. Så till slut kunde då det nya barnhemmet högtidligen invigas den 29 november 1908. Barnhemmet döptes till Wachenfeldtska Barnhemmet tack vare en frikostig donation av fröken Hedvig Maria von Wachenfeldt som var född i Carlskrona 1816 och som avled i Halmstad 1897.
Hemmet var beläget på den s.k. Gåsabacken, ca 500 meter nordost om Gullberna Järnvägsstation. Ett härligt läge med den vackraste utsikt över trakten runt omkring. I källarvåningen var inrymt kök, brygghus, badrum, förrådsrum och slöjdsal. I våningen en trappa upp låg skol- och matsalarna samt den stora glasverandan. Dessutom fanns på denna våning lärarinnans rum, sjukrum och kokerskans rum. I våningen två trappor upp fanns tre stora sovsalar för gossarna och föreståndarinnans rum samt en stor balkong ovanpå glasverandan.
I hemmet fanns plats för 30 gossar, ett antal som bitvis var något högre. Genom åren vistades inalles 594 gossar på hemmet under längre eller kortare perioder. Så småningom förändrades kraven på hur ett barnhem ska vara inrättat och tiden rann ifrån Wachenfeldtska. 1946 övertog Landstinget ansvaret och några år senare inleddes den sista epoken i hemmets historia. Barnhemmet upptogs av fullt giltiga skäl endast såsom ett provisorium i landstingets barnhemsplan. Hemmet kunde inte på långt när uppfylla kraven på ett modernt och ändamålsenligt barnhem. Icke heller kunde det genom några ändringsarbeten bli acceptabelt. När landstinget senare erhöll byggnadslov för uppförandet av ett nytt barnhem på Västra Mark så var Wachenfeldtska Barnhemmets dagar räknade.
Sommaren 1953 tog epoken här på Gåsabacken slut och barnhemmet lades ner. Sedan dess har platsen och omgivningarna drastiskt förändrats. Det öppna landskapet har ersatts av industriområde och köpcentra. Under en lång period var dessutom stadens soptipp förlagd precis vid sidan om Gåsabacken. Idag kan man tro att soptippen fortfarande ligger här. Detta vore en perfekt plats för ett CITO.
När huset slutligen revs har jag tyvärr ingen information om.