Loke, fornnordiska Loki, var enligt Snorre Sturlasson en av asagudarna i nordisk mytologi, trots att han var son till en jätte. I den äldre Poetiska Eddan förekommer Loke i flera av dikterna och är en central figur i några av dem.
Namnet Loke har ännu, trots många försök, inte tolkats etymologiskt övertygande. Vissa forskare menar att han är identisk med Lodur som också är bror till Oden. Anledningen till detta är att Lodur aldrig nämns i någon annan berättelse än skapelsen av Yggdrasil och människorna. Dock så nämns Loke ofta ihop med Oden och Höner som en trio, som i dikten Reginsmál, berättelsen om Tjatse och den Förösika folksagan Loka Táttur. I den sistnämnda beskrivs Loke som en positiv (men slug som alltid) figur. Problemet som forskare har med den teorin är att Lokes handlingar längre fram i den Prosakiska Eddan och Loketrätan inte verkar gå ihop med en positiv figur som Lodur. I 1300-tals verket "Lokrur" så benämns dock Loke och Lodur som densamme och flera teorier om detta betyder att författarna var bekanta med en likställning från en oral tradition eller dragit slutsatsen från att ha läst Edda dikter finns.