Kolsvik

Välkommen till-serien kommer att ta dig låta dig turista längs Yxlan och låta dig få veta lite mer om de olika platserna.

Alla burkar i serien är lättillgängliga med bil och har inte svårhetsgrad eller terräng högre än 1,5.

I serien "Välkommen till Yxlan" ingår 20 cacher (från detta event).

Om Kolsvik

Kolsvik på Yxlan är en mysig skärgårdsby där man kan kliva av och på ångbåten Blidösund. Förr fanns här både affär (två till och med), pensionat och lotsstation. Kolsviks andra affär var den som höll ut längst av alla affärer påYxlan. Numera finns endast Köpmanholms kiosk kvar.

Intressant information om "Postis-per (Post-Pelle)"

Postservicen var en fråga som var av stor vikt för de ensligt boende på Yxlan. Leverans av brev och tidningar innebar en välkommen kontakt med omvärlden. Innan lantbrevbäringen nådde de boende på södra Yxlan fick de ta sig till Blidö för att hämta sin post. Det var många gånger besvärligt och tog tid. 

Under många år kämpade därför bönderna i de södra delarna för att få en permanent brevbärarlinje. Furusund fick sin poststation 1871, men det fanns ingen lantbrevbärarlinje på öarna. De som hade post fick ta sig dit och hämta. Det var både tidskrävande och besvärligt varför bylaget i Köpmanholm lejde en person som hämtade posten i Furusund. År 1875 fick Blidö sin poststation och brevbäraren hämtade posten i Furusund och förde den vidare till Blidö.

Postleveransen utgick från Norrtälje och vid svåra väderleksförhållanden, till exempel under vintern, var det både svårt och tog lång tid att få fram posten till poststationerna. Sommartid var det lättare att få fram posten, speciellt när ångbåtarna hade börjat trafikera. Ångbåtarna tog då med sig post och hade också speciella ångbåtspostexpeditioner. 

De boende på Yxlan hade länge ingen bäring utan sick som sagt själva hämta sin post på Blidö. Många i olika affärsrörelser av olika slag var beroende av en bra postservice.

De ville att en poststation skulle upprättas i antingen Kolsvik eller Yxlö by, där också antalet bofasta ökat. Begäran var undertecknad av boende i Kolsvik, Yxlö, Alsvik, Vagnsunda, Själbottna, Köpmanholm, Storäng, Alsvassen och Brokholmen.

Frågan om en bättre postservice var både viktig och engagerande. Det gjorde praktiskt taget att alla hemmansägare och lägenhetsägare ställde upp. Man tyckte att de ansvariga i Stockholm skulle uppfylla deras önskemål.

Posten gjorde en utredning kring detta och fann att en poststation i Kolsvik eller Yxlö inte skulle bli av. Men om det nu inte kunde bli aktuellt med poststation så ville man åtminstone ha lantbrevbäring. Hela sträckan skulle kosta 3 kronor. Lägenhetsägaren K. F. Öhman på Elnäs på Blidö var villig att anta uppdraget mot en ersättning på 3 kronor per gång.

Postdirektionen i Stockholm gjorde ytterligare en utredning och kom fram till att det kanske räckte med lantbrevbäring endast på vintern. Under tiden skedde en viss förbättring för Alsviksborna då handlare Sjöberg i Bruket hämtade posten och delade ut den i Alsvik. Nu kunde man istället få hämta posten i Alsvik.

En person som skulle komma att betyda mycket för de boende i Alsvassen, på Brokholmen och de andra öarna var Albert Fredrik Petterson. Han var lantbrevbärare och kom regelbundet med post från att det blev landsväg till Vagnsunda 1933. Albert var jordbrukare innan han började med posten. Han tillfrågade av bylaget i Köpmanholm om han inte kunde åta sig att hämta posten i Furusund och föra över den till Köpmanholm. Han accepterade arbetet och fick ersättning för jobbet.

Det var emellertid inget bra system. Det var osäkert och man måste gå själv runt i byn och samla ihop ersättningen. Han ville hellre ha anställning direkt av Postverket och därmed under lite mer ordnade förhållanden. Den 10 januari 1930 inrättades postlinjen mellan Furusund och Yxlö och Albert fick jobbet.

Vid den här tiden planerade man för att anlägga landsvägen men tankarna var ännu inte verklighet. Lantbrevbäraren måste därför fortfarande ta sig fram på mindre vägar och stigar. Till en början gick Albert med så kallad "gångpost". Han hade postväskan på ryggen och gick. Ibland hade han mycket tidningar och det var tungt, även om han var seg och stark. Han lät därför bysmeden i Köpmanholm tillverka en kärra som han kunde dra. Även om kärran också var tung var det lite lättare. Under den här tiden, i början av 30-talet byggdes landsvägen ut allt längre söderut. År 1933 köpte Albert en bil, en gammal Nash från 1924. Nu blev det plötsligt mycket lättare att sköta posthanteringen. I och med att landsvägen sedan blev klar 33-34 så förlängde man Alberts linje ner till Vagnsunda. Nu var det nya tider och de boende i Alsvassen och Vagnsunda kunde uppleva hur Albert, kallad Post-Pelle, kom med sin gamla Nash stannade till och leverade post. 

Det var något fantastiskt speciellt, med tanke på att för knappt 20 år sedan bli nekad av en sådan lantbrevbärarloinje av Postverket,

Denna cache lades ut i samband med V.T.N.S 2015

HAPPY GEOCACHING