Man ska arbet me förstånd å int me styrttjå. He e alti betär ti birööm ein leetvitu, saa Mölnar Ruudi. Stoort huvu å liite vit å smaalt i baattjin såm eit spit. Sjikk båån me äärand ti byyin så fåår du sjölv gaa baket. Millan två byyar i Liljendaal, från Andärsby ti Mikkspiltåm, jinum Seevtresk gaar veegin, å yvi sleetn, tissånt sluute åv regnbogan, breividär mosakrååkåns bo, håksar du jöömån.
He tjenns braa ti fåå set föötren undi ejji boorde. Han had vari så glupigär att an hadd iti opp hela puteetslimppån.
-Smöre haar trii feil i ååre, näär e e för styyft, näär e e för löust å näär e e sluut, sa han. Liite heevare va märrn me sjitiga häälar såm tjöörd undärst bitti åm mårrnana åmkring. He jikk ein heilär viku å ein daa, så va an mää op nootren. Vi sat opa mårin uut vi eit grånd å meita ii menn bååt me åårår å ööskaar. Han hadd ein ypigär haand.
Venlasdaain, ana juni, sku liine sååas i gooär joord. Inga någa nyytt undi soolen. Sjillt åm vintärn så annvend man ein tridi sårt me lookka, såm kåmbär op kvar senn siidå åm ein kviiter kåmiskattå, som altti kåmmär neer me föötren föri. Slikan täär, hon haar mang liiv.
Åm vi klyyvär rootn å sprekkär stammn så sku vi få bååda meidana fråån sama bjärtjin.
Så nu veit ni tetta! Sööttes va e.
He såm kviskas i ööra prediikas opa tårji
Kva e nu tetta?
