Det var en gång …
… Närmare bestämt under andra världskriget eller strax därefter, som två flickor, två kompisar gav sig ut efter dikeskanten för att plocka maskrosblad till kaninerna.
Dessa kaniner åt man eller böt mot andra matvaruprodukter. Nu visste inte flickorna att det var kanin de åt nu och då utan trodde det var kyckling och att räven varit framme och tagit en av deras lekkamrater. (Det var den historia som flickorna fått till förklaring när en kanin saknades.)
Den här dagen kom man hem med hela famnen full och far i huset blev så glad att flickorna fick hela 5 öre var som belöning.
Kaninerna utfodrades och allt var frid och fröjd, och natten infann sig.
På morgonen var dock alla kaninerna döda och det var inte räven som tagit dom.
Berättelsen säger att maskrosbladen var besprutade av DDT och att det var av de kaninerna dog.
DDT en förkortning av Diklordifenyltrikloretan, och är ett miljögift som introducerades 1942. DDT används i tropiska områden som har problem med insektsburen malaria och tyfus. Det sprejas då främst inomhus, för att undvika spridning i naturen; medlet är lågt toxiskt för människor. Tidigare användes DDT i stor skala på åkrar, men sådan användning är i de flesta länder förbjuden sedan 1970-talet.
För insekter, till exempel mygg, är DDT direkt dödligt men ämnet kan även ansamlas i fettvävnader. En mus får i sig DDT från vegetationen, en fågel äter många möss och får i sig deras doser, ett lite större djur äter många fåglar och får deras doser och så fortsätter det. De stora rovdjuren är de som i slutändan får det tunga lasset, och störningar i fortplantningen är ett faktum. Havsörnen var under en lång tid svårt utrotningshotad på grund av miljögifter och DDT kan ha spelat en roll. Enligt vissa forskare orsakade ämnet äggskalsförtunning, vilket gjorde att djuren inte kunde ruva sina ägg utan att de gick sönder.