Revkalk i Lummelundagrottans Naturreservat
Lummelundagrottans Naturreservat
Lummelundagrottan är en av vårt lands längsta grottor - den sammanlagda längden av de hittills utforskade delarna uppgår till närmare 4,5 km. Åtskilligt anses dock finnas kvar att upptäcka.
Grottan är en s.k. karstgrotta som har bildats genom att vatten via smala sprickor har trängt ned i kalkberggrunden. Där ytvattnet har mött grundvattnet, har vattnet börjat att lösa upp kalken, och efter hand har allt längre och vidare underjordiska gångar skapats.
Grottan kan sägas bestå av två delar: en vattenförande, aktiv del och en numera torrlagd del, det s.k. fossila systemet. Det vatten som rinner genom den aktiva delen av grottan kommer från en grävd kanal genom den numera utdikade Martebo myr. I botten av kanalen finns flera s.k. slukhål, där vattnet försvinner ner i marken för att sedan på hittills okända vägar leta sig fram till grottan. Framför allt i det fossila systemet men även i andra delar av grottan förekommer mängder av vackra droppstensbildningar av olika slag. De inre delarna av grottan har ett relativt konstant klimat med en lufttemperatur på 8-12o C och en relativ fuktighet på 95-100%.
Större delen av grottan har förmodligen bildats före den senaste istiden. Mynningsdelen av grottan, den s.k. Linnés grotta, har varit känd sedan länge och omnämns bl.a. av Linné från hans resa på Gotland sommaren 1741. Innan Martebo myr, en gång Gotlands största myrkomplex, dikades ut i slutet av 1800-talet, var vattenströmmen ut ur grottans mynning vid Lummelunds bruk betydligt mäktigare än vad den är i dag, och på 1620-talet förmådde vattnet bl.a. driva ända upp till sex vattenkvarnar samtidigt. Den inre delen av grottan upptäcktes dock först 1950 av tre ungdomar. År 1959 tog man upp en tunnel som gjorde de inre delarna lätt tillgängliga för besökare, och grottan är i dag en stor turistattraktion. Den förevisas dagligen under perioden 1 maj-30 september (bokning på telefon 0498-27 30 50).
Källa: Länsstyrelsen Gotlands län.
Revkalksten
Berggrunden i området består till stor del av revkalksten. Till skillnad från den lagrade kalkstenen som uppträder i horisontella lager ser revkalkstenen ut som stora oregelbundna klumpar. Den bildades genom att havslevande, ofta kolonibildande organismer som korallsvampdjur och alger etablerade sig på andra döda koloniskelett och byggde på så sätt upp hundratals meter stora revkroppar.
Många fritt levande organismer med skal och skelettdelar av kalk levde i och omkring reven och bidrog till sediment som lade sig i tjocka skikt runt revkropparna och som så småningom hårdnade till lagrad kalksten.
Revkalken utgör den hårdaste delen av berggrunden på Gotland. Medan andra delar eroderats bort så har ofta revkalkstenen klarat sig. Klintar och andra höjdområden på Gotland består därför just av denna kalksten.
Raukarna är rester av revkalksten som blivit kvar när vågor och strömmar eroderat bort den omgivande mjukare berggrunden. Här ser vi små raukar som bildats när Ancylyssjöns vattenyta låg på denna nivå.
Gotlands bergrund
Gotlands berggrund är uppbyggd av olika typer av kalksten och till en mindre del av sandsten. Hela ön bildades under en geologisk period, silur, som inföll för 416 till 444 miljoner år sedan. Klimatet här var varmt, eftersom vår dåvarande kontinent, Baltica, låg vid tropiska bredgrader strax söder om ekvatorn. Oceanen som låg söder om Baltica hade svämmat över kontinenten. En havsvik täckte hela Östersjösänkan och sträckte sig långt upp i nuvarande Mellansverige.
I den varma, grunda havsviken levde mängder med djur. Koraller, svampdjur, armfotingar, sjöliljor, fiskar, snäckor, bläckfiskar och många andra varelser samsades om utrymme i vattnet, i och kring reven och på bottnarna runt omkring. Livet till havs var väl utvecklat, men på land så var det fortfarande ganska tomt. Bland djuren var det endast enstaka leddjur som börjat leva ovanför vattenytan. Växterna var dock på väg upp på land och de första kärlväxterna började utvecklas under den här perioden.
Bland de havslevande djuren fanns det många med kalkskal eller skelett av kalk. När de dog, bröts skeletten och skalen sönder till mindre bitar och korn. De sönderbrutna resterna hamnade på havsbottnen. Så småningom ansamlades hundratals meter tjocka lager av kalkfragment och kalkslam. Efter miljontals år så förstenades alltihop och bygger nu upp den 500 till 700 meter tjocka packen av siluriska bergarter som är Gotland. I slutet av silur blev först området grundare och senare till land. Genast började landytan vittra och brytas ned. Under många miljoner år skulle det mesta av sedimentlagren som täckt södra Skandinavien och Östersjöområdet brytas ner och bilda nya lösa sediment, som med floder och isar fördes ut till avlägsna havsområden. Endast små rester av silursediment har bevarats här och var på svenska fastlandet. I Östersjösänkan klarade sig sedimenten däremot bättre och Gotland är en uppstickande del av de bevarade silurlagren.
Små förkastningar gjorde att Gotlands kalklager kom att tippa lite åt sydost. Inlandsisarna, som sedan bredde ut sig över Skandinavien, hyvlade bort kanterna på de snedställda lagren. De understa, äldsta lagren bildar berggrundsytan på norra Gotland medan de översta, det vill säga yngsta, finns i söder. Mellan dessa är hela lagerföljden prydligt blottlagd från söder till norr. Man kan följaktligen studera hela den siluriska lagerföljden och därmed en tidsrymd i jordens och livets historia på över 10 miljoner år.
EarthCachen
För att få logga denna earthcache som hittad så måste du besöka de ovanstående koordinaterna samt svara på de nedanstående frågorna. Skicka dina svar till mig via e-post. Skriv inga svar i din logg. Loggar som inte uppfyller dessa krav kommer att raderas. Frågorna:
1. Vad tyder på att det är just revkalksten som du finner vid koordinaterna?
2. Varför finner man inte fossiler i revkalkstenen?
3. Tror du att revkalkstenen vid koordinaterna har drabbats av vittring? Motivera.
4. Obs! Frivilligt: Ladda upp en bild på dig och/eller din GPS vid koordinaterna till din logg. Detta är helt frivilligt och är inget krav för att få logga.
