Kauparveröset, liksom övriga arkeologiskt undersökta storrösen, uppvisar en komplicerad byggnads- och användningshistoria som sträcker sig genom i stort sett hela bronsåldern.
Röset är sevärt med tanke på den frilagda konstruktionen. Det är rätt magra marker just där röset ligger, kalktallskog heter det nog, varför floran är säregen och lysande vacker. Det är alltid värt att promenera på sådana ställen.
Arkeologiska undersökningar gjordes 1941 och 1948 samt 1967 då röset totalundersöktes och murarna frilades. Röset har byggts om och förändrats i flera omgångar. Den äldsta delen är det inre kallmurade tornet som har haft en ursprunglig storlek av cirka tre meter.
Medtag Penna!!!