Fossil
Man har hittat och beskrivit över 2 000 arter av fossil på Gotland. Dessa är organismer med hårda skal eller skelettdelar. De stora mängder djur som saknar skelett vet vi inte så mycket om. Grävspår och krypspår i sedimenten skvallrar om att de fanns, och vissa har lämnat mikroskopiska fossil efter sig. De enda växter som man hittat som fossil är de alger som bildat kalkskikt, så kallade kalkalger. Däremot förekommer det i gotländska kalkstenar mikroskopiska sporer från alger och primitiva landväxter. Nyligen har världens näst äldsta fynd av växtdelar av mossliknande växter gjorts här. Vilka är då de vanligaste fossilen på Gotland? Det varierar naturligtvis mellan olika platser och mellan olika slags kalksten. Revkalkstenen är uppbyggd av revbyggande organismer och andra arter som levde i reven, medan märgelstenen representerar en dyig bottenmiljö till vilken andra organismer är knutna.
Fossiler kan bildas när ett dött djur bryts ner och hårda delar blir kvar, och sedan begravs. Det porösa skalet kan sedan fyllas i av mineral så att man får ett fossiliserat skal. Det porösa skalet kan även upplösas och därefter ersättas med annat mineral, så att man får en kopia av skalet, eller så kan skalet bara försvinna och man har kvar avtryck av skalet.
Stromatoporoidéer
Stromatoporoidéer är kompakta svampdjursskelett uppbyggda av kalkskikt. Formen och storleken varierar, delvis beroende på vilken miljö de levde i. De största är över en meter i diameter men vanligtvis är de decimeterstora. Ytan på det översta skiktet är oftast slät, men tittar man noga så ser man hos många kanalliknande mönster. Vänder man på den och tittar på undersidan, där alla skikten syns som ringar, hittar man hos många också ett annat fossil i mitten av ringarna. Det kan vara ett skal av en snäcka som stromatoporoidéen har fäst sig vid när den började växa. När väl flera kattskallar vuxit sig stora och sedan dött, koloniserades ytan på deras skelett av nya individer. På så sätt kunde ett rev byggas upp. Gotlänningarna brukar kalla dessa fossil för kattskallar eller ibland aitlar. Vid kalkbränning förr blev ofta de innersta skikten av de hårda fossilen kvar opåverkade. Dessa rester tyckte man liknade kattkranier, kattskallar, eller de hårda körtlarna hos svin, aitlar.
Koraller
Koraller är enkla stillasittande djur, som tillsammans med maneter och anemoner bildar gruppen nässeldjur. Korallerna bildar alltid skelett, antingen enskilda skelett för varje korallindivid eller så växer de tillsammans och bildar koloniskelett. Koralldjuren är försedda med tentakler och har nässelceller som de bedövar sina byten med. Nutida koraller förknippar man främst med tropiska rev. Under palezoikum fanns det två gruppar av koraller: rugosa och tabulata.
Rugosa koraller
Rugosa koraller utvecklades under ordovicium och dog ut i slutet av perm. De flesta var solitära, det vill säga varje individ hade sitt eget kalkskelett. Överst i det hornformade skelettets breda mynning satt själva koralldjuret i sin bägarformade kammare. Kamrarna hos de rugosa uppvisar alltid från mitten utstrålande smala lister, så kallade septa. I skelettets spetsiga ände ser man ibland rotliknande utskott som var till hjälp att förankra skelettet i den dyiga havsbottnen, där de flesta levde. Den rynkiga utsidan på skelettet har gett korallgruppens dess namn. Rugosus betyder skrynklig på latin. Storleken varierar från centimeterstora till ett par decimeter. Den krokiga formen hos korallerna beror på en oregelbunden tillväxt av skelettet. I folkmun kallas därför små rugosa koraller för tomteluvor. Under tidig silur utvecklades kolonibildande former av rugosa, där de kunde växa tillsammans i gemensamma skelett och bilda stora kolonier. I den gotländska revkalkstenen förekommer det sådana kolonier, men de dominerade aldrig reven.
Tabulata koraller
Den andra stora korallgruppen är de tabulata korallerna. De bildade alltid kolonier och förekom både i revmiljö och på mjukbottnar. De allra först bildade reven under silurtiden på Gotland byggdes upp av främst tabulater. Varje korallindivid, som inte var mer än ett par millimeter stor, satt i sina kammare överst i tätt ställda smala rör, som är avdelade med tvärgående "golv" kallade tabulae. Därav namnet tabulata. Kamrarna, där djuret satt, saknar hos tabulaterna septa, vilket förutom storleken skiljer den från en rugos korall. Ibland kan tabulata koraller förväxlas med stromatoporoidéer, särskilt när man tittar på kolonins undersida, som ofta har ett ringformat tillväxtmönster liknande det hos en stromatoporoidé. Hela koloniskelettets storlek hos tabulaterna kan variera från ett par centimeter till åtskilliga tiotals meter! Några släkten dominerar: Favosites, som kallas "bikakekorall" efter de tätt ställda mångkantiga rören som ser ut som cellerna i en bivaxkaka. Halysites och Cantenipora har fått namnet "kedjekorall" då de avlånga kamrarna fäster vid varandra i långa band som ger ett kedjeliknande utseende av kolonin ovanifrån. Heliolites betyder solsten och anspelar på de cirkelrunda öppningarna som sitter glest i skelettet. Mellan kamrarna är skelettet perforerat med små porer.
Sjöliljor
Sjöliljor (crinoidéer) är, namnet till trots, ryggradslösa djur besläktade med sjöborrar, sjöstjärnor och andra tagghudingar. De har skelett av kalk och under silur levde de alltid fastsittande med en lång böjlig stjälk, främst på revsluttningarna. Själva kroppen, som är placerad överst på stjälken, liknar en bägare till formen. Med sina "armar" i en krans kring munnen på ovansidan fångade de plankton ur vattnet. När djuren dog och mjukvävnaden ruttnat föll skeletten isär och de fossil man framför allt hittar är delar av stjälkarna. De är uppbyggda av runda kalkskivor med hål i mitten, staplade på varandra så att ett tvärrandigt mönster uppstår på utsidan. Typiskt är också en femtalig symmetri i de olika skelettelementen hos sjöliljorna. Sjöliljeskeletten ansamlades ofta i stora högar nedanför reven och bildar nu den grova rödaktiga kalksten som brukar gå under namnet marmor, till exempel Hoburgsmarmor.
Armfotingar
Armfotingar (brachiopoder) är en nu betydelselös grupp av marina ryggradslösa djur. I paleozoikum var de däremot det dominerande djuret på havsbottnarna. Deras skal består av två halvor, som hos musslorna. Till skillnad från musslorna, vars skalhalvor är spegelbilder av varandra, har armfotingarna två olikformade skal. Varje skalhalva är däremot liksidigt symmetrisk, vilket inte musslornas skal är. Mellan armfotingarnas skalhalvor dominerades utrymmet av spiralformade "fångstarmar". Trots likheten med musslor, både beträffande utseende och levnadssätt, finns det inget närmare släktskap dem emellan. Man har hittat flera hundra fossila arter av armfotingar på Gotland. Storleken varierar från ett par millimeter till över decimetern.
Snäckor
Blötdjuren är väl företrädda bland de gotländska fossilen. Den vanligaste gruppen snäckorna (gastropoderna), som under den här tiden enbart förekom i haven. De känns igen på att de har ett enda skal, som nästan alltid är format till en utdragen spiral. Snäckorna levde framförallt på mjukbottnarna och förflyttade sig med hjälp av en krypsula. De livnärde sig troligen på alger som de skrapade loss med sin rasptunga.
Musslor
Fossil av musslor, som också tillhör blötdjuren, är inte lika vanliga som snäckfossil på Gotland, men på de ställen där de finns är de ofta desto fler, ibland samlade i skalbankar. Musslorna är två likformade skalhalvor. Vardera skalhalva är asymmetrisk, vilket skiljer den från armfotingarna, hos vilka skalhalvorna alltid är symmetriska.
Bläckfiskar
Fossil av blötdjursgruppen bläckfiskar (cephalopoder) förekommer över hela Gotland. Framför allt hittar man de raka strutformade skalen av orthoceratiter. Bläckfiskars skal känns igen på de inåtbuktande, tvärgående kammarväggarna som gav skalet stadga. I den breda änden satt bläckfiskens kropp med dess många armar. Eftersom bläckfiskarna, till skillnad från många stillasittande ryggradslösa djur, simmade omkring, är resterna efter dem inte knutna till speciella bottenmiljöer. Däremot kan man finna deras strutformade skal koncentrerade till vissa platser där de också ligger orienterade åt ungefär samma håll. Detta tyder på att tomma skal efter döda förmultnade djur har drivit omkring i vattnet, strandat och genom vågorna orienterats i samma riktning innan de sedimenterats över.
Trilobiter
Trilobiterna är en grupp nu utdöda leddjur som levde krypande på havsbottnarna. De brukar vara de mest åtråvärda fossilen, kanske för att de för oss liknar "riktiga" djur. Trilobiten hade ett kalkinlagrat yttre skelett med en kedad mellankropp, huvud och stjärtparti. Har man tur kan man hitta hela, ofta hoprullade exemplar. Det är trilobiternas försvarsposition, liknande gråsuggors sätt att bete sig. Man kan tänka sig att de blivit hastigt begravda av sediment vid en storm. Annars är det gott om önsade skaldelar från trilobiter i de flesta kalk och märgelstenar. Enklast känner man igen deras sjärtpartier, pygidier, som uppvisar den för gruppen typiska längsgående tredelningen av kroppen, som gett den dess namn. Det här var några av de vanligaste fossilgrupperna på Gotland men det finns naturligtvis många fler. Man ska komma ihåg att för 400 miljoner år sedan var faktiskt samtliga djurstammar utvecklade, inklusive vår egen, ryggradsdjuren. Fossil av sådana hittar man på Gotland i form av mikrofossil. Det är bland annat hudtänder, det vill säga fiskfjäll bestående av dentin, samma material som våra tänder, som suttit på taggpansarhajar, pansarrundmunnar och andra primitiva fiskar.
EarthCachen
Vid koordinaterna så finner du en fontän som består av kalksten och man kan tydligt se flera fossiler utanpå fontänen.
För att få logga denna earthcache som hittad så måste du besöka de ovanstående koordinaterna samt svara på de nedanstående frågorna. Skicka dina svar till mig via e-post. Skriv inga svar i din logg. Loggar som inte uppfyller dessa krav kommer att raderas.
Frågorna:
1. Vilka av de fossiler nämnda ovan finner du på fontänen?
2. Vilken process tror du att fossilerna har gått igenom?
3. Vad finner du för fossil vid steg 2?
4. Obs! Frivilligt: Ladda upp en bild på dig och/eller din GPS vid koordinaterna till din logg. Detta är helt frivilligt och är inget krav för att få logga.