Björkar i Skandinavien
I Sverige växer tre arter björk – vårtbjörk, glasbjörk och dvärgbjörk. Det är i regel de två första man tänker på när man på svenska talar om "björk".
Den i Skandinavien vanligaste björken heter vårtbjörk (Betula pendula), och den kom invandrande söderifrån. Från den har varianten ornäsbjörken (Betula pendula f dalecarlica) uppstått.
Den med den vitaste stammen heter glasbjörk (Betula pubescens), och kom invandrad norrifrån. Från den har en variant som fjällbjörk (Betula pubescens tortuosa) utvecklats, utan att anses som egen art.
Dvärgbjörken (Betula nana) är en av de längs polarcirkeln mest nordliga trädformerna på jorden.
Alla de tre svenska björkarterna (dvärgbjörk, glasbjörk och vårtbjörk) kan korsa sig med varandra.
Användning av björken
Virke och ved
Man skiljer inte på björkarterna nämnvärt vid dess användning. Virket är ett medeltungt, medelhårt och segt virke. Glasbjörken har rakare fibrer och utvecklar inte samma flammighet som vårtbjörken.
Virket är inte särskilt beständigt mot fukt och lämpar sig inte för utomhusbruk utan specialbehandling. Utöver de klenare dimensionernas eftertraktade massaved förpappersmassa används virket idag till möbler, snickerier, svarvade produkter och golv. Masurbjörk med sin flammiga struktur är populärt som faner.
Björkved är vanligt som brasved och råvara vid vedeldning tack vare ett högt bränslevärde. Vid –10 grader eller kallare kan man även elda med färsk, frusen björk. En grundeld behövs dock.
Björken utgör ett viktigt inslag i naturens mångfald och sparas i betydligt större utsträckning i dagens skogsbruk, vilket också lett till att efterfrågan på virket och veden inte kan tillgodoses som tidigare.
Växtfärgning
Björklöv kan användas till färgning av ullgarn. Färgerna man erhåller är gulgröna färgtoner, betingat av det betmedel som garnet behandlats med. Färgning med försommarlöv ger högre ljushärdighet än sådan med eftersommarlöv.
Björkbark kan också användas till färgning av ullgarn. Färsk eller torkad bark från arterna i björksläktet ger en rödbrun färg på obetat garn och en gulbrun på alunbetat material. Är garnet krombetat erhålls en grönbrun färg.
Tvättmedel
Björklöv kan användas som ett enkelt tvättmedel. De smutsiga plaggen läggs i en plastpåse tillsammans med färska björklöv och varmt vatten och snurras runt i luften ett par varv. Påsen hänges sedan på ryggsäcken medan man går så att den bearbetas mekaniskt. Kläderna blir inte lika rena som när de tvättas i en vanlig tvättmaskin men ändå betydligt renare än innan. Detta beror på att björklöven innehåller en sorts tvålämne, som även gör att det tvättade plagget luktar gott. Askan från björkved, som bearbetad kallas pottaska, kan användas som tvättmedel och för att tvätta möbler och skura golv. Den ger nämligen lut om den blandas med vatten. Förr ingick pottaska i snusrecept.
Föda
Björk kan tappas på sav om våren, innan bladen slår ut. På ett par timmar kan man från en medelstor björk få ut 2–3 liter.Björksaven är drickbar och kan användas vid matlagning. Den kan också kokas för att få tjock, söt björksirap som liknar den mer kända lönnsirapen. Eftersom björksav innehåller 2–3 procent enkla sockerarter kan den jäsas till en vinliknande dryck. Björkvin från bl.a. Grythyttan finns vissa år på Systembolagets beställningssortiment, liksom mousserande "björkchampagne" och björkkryddad snaps.
Av nyutslagna blad kan ett C-vitaminrikt te kokas. Den gröna innerbarken kan användas till avkok hela året om, men dess näringsvärde är lågt. Under vinterhalvåret (oktober till maj) kan knopparna ätas, råa eller kokta. Björk betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.
Historiskt har björken använts för framställning xylitol, som även kallas björksocker på svenska. Nu för tiden används istället olika sorters lövträ och majs för industriell framställning.
Övrigt
Nävern är oljerik och ett utmärkt tändmaterial, men har traditionellt även haft stor betydelse för tillverkning av husgeråd. Näverslöjd är idag i huvudsak en hobbyverksamhet för tillverkning av hemslöjd. Glasbjörkens näver är slätare och har färre märken av grenar, vilket gör den lättare att slöjda med. När man tänder eld på en bit björknäver bildas en tjock, svart olja som förr användes för att limma ihop trasigt porslin: man strök oljan på brottytorna och tryckte ihop dem. När oljan sedan stelnat kunde man putsa bort det som trängt ur snittet och fick därmed i bästa fall en osynlig lagning.
Den grova, mörka barken som ofta finns på äldre träd eller nere mot marken kan man koka ryssolja på. Man gör på precis samma sätt som om man skulle koka tjära, men använder i stället den grova björkbarken. Ryssolja luktar mycket starkt och har traditionellt använts i Ryssland och Sovjetunionen som lädersmorning, speciellt inom armén. Det fungerar mycket bra, men i de tidigare ockuperade länderna i Östeuropa fanns det människor som fruktade och hatade lukten av ryssolja.
Små nyutslagna björklöv kallas musöron.
Källa: Wikipedia