Första kyrkan på Sollerön var ett träkapell uppfört under 1500-talets första fjärdedel. Kapellet bestod av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster, en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. 1731 förlängdes långhuset åt väster.
Solleröborna hade länge kämpat för att få en egen präst till Sollerön, redan 1637 framförde två solleröbor sina önskemål för biskopen Johannes Rudbeckius, något som dock kom att avslås då prosten i Mora inte önskade se sina inkomster minska. Sedan Solleröborna under en av de stora böndagarna 1773 dömts till böter då de på grund av oväder inte kunnat sätta sina kyrkbåtar i sjön och besöka kyrkan i Mora, beslutade man sig att gå till kungen om saken. Jugen Jon Andersson lyckades slutligen 1775 utverka tillstånd att bilda egen socken.
Arbetet med att planera en ny kyrka i stället för det gamla kapellet påbörjades omedelbart, men gick långsamt. 1777 invigdes kyrkogården.
Nuvarande stenkyrka uppfördes 1779-1785 efter ritningar av Olof Tempelman.
Den sista gudstjänsten i det gamla kapellet hölls 1781. 1786 sattes kyrktuppen på plats. Altaruppsats och predikstol färdigställdes av Krång Lars Ersson i Bodarna 1795. Tornuret på kyrkan tillverkades i Östnor 1818.
Kyrkan renoverades 1910 efter ritningar av Ragnar Östberg.
Kyrkan är byggd av sandsten och röd granit med tegel i omfattningarna. Den består av ett långhus med rakt avslutat kor i öster och sakristia öster om koret. I väster finns kyrktornet som har höfter. Mitt på långhuset sträcker sig korsarmar ut åt norr och söder.
Kyrkorummets tak har valv av tegel. I korsmitten finns ett kryssvalv och åt öster och väster finns tunnvalv.
Källa: Wikipedia
OBS! Medtag egen penna! Bring your own pen!