Noas ark
1 Mos. 6:5-8
Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jorden yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.” Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.
1 Mos. 6:13-22
Han sade till Noa: ”Jag har bestämt att jag ska göra slut på alla människor, ty de har fyllt jorden med våld. Jag ska förgöra både dem och jorden. Bygg dig en ark av goferträ och inred den med olika rum. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck. Så ska du göra arken: den ska vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög, och du ska göra ett tak på den med en halv meters resning. Ingången till arken ska du göra på ena sidan, och du ska bygga den i tre våningar. Jag ska nu lånta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlen. Allting på jorden ska gå under. Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du ska gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur, och av allt som lever, av alla varelser, ska du föra in i arken ett par, hane och hona, av varje art, så att de kan överleva tillsammans med dig. Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur ska ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva. Du ska lägga upp förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla de andra.” Noa gjorde i allt så som Gud hade befallt honom att göra.
1 Mos 7:17-19
Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden. Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet.
1 Mos. 8:1-3
Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades och vattnet drog sig efter hand bort från jorden. Efter de 150 dagarna började vattnet minska.
1 Mos. 8:6-12
Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. Men duvan fann inte en plats där den kunde vila utan återvände till honom i arken, eftersom det stod vatten över hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom.