Granit (från latinets granum korn) är en av de vanligaste bergarterna på den kontinentala jordskorpan. Granit är en magmatisk djupbergart, det vill säga den bildas då magma djupt nere i jorden genomgår en långsam avkylningsprocess. Granit kan ha en grovkornig struktur. Stora delar av Sveriges berggrund utgörs av granit, särskilt i Småland och Norrland.
1. Alla magmatisk bergart börjar som mycket het flytande magma djupt under jordskorpan.
2. Högt tryck kan driva den heta flytande stenen uppåt men oftast trycket är inte tillräckligt för att driva den genom ytan.
3. När magma skjuts uppåt, möter den den kallare berggrunden. Magma svalnar långsamt och bildar bergarter med stora kristaller. Granit är en av dessa bergarter.
Granit består av kiseldioxidrika mineral som fältspat och kvarts samt mindre mängder av till exempel glimmer, hornblände och pyroxen. En granit kan ha olika färger alltifrån vit till röd och svart beroende på skillnader i mineralsammansättning och textur. En del mineraler är millimeterstora medan andra kan bli flera centimeter.
Granit är mycket hård och sprickfri och har ovanligt hög motståndskraft mot tryck, stötar och deformering; den är också okänslig för försurat regn. Eftersom den därtill är vanligt förekommande på många håll i världen har den kommit till rik användning för gatubeläggningar, som byggnadssten, för murverk och i ornament och monument.
Graniten är nästan alltid helt massiv eftersom den vanligen saknar inre struktur. Ur ett brytnings- och bearbetningsperspektiv brukar granit benämnas som en så kallad hårdsten, i motsats till marmor, kalksten och andra mjuka bergarter som benämns lössten. Dess hårdhet och därigenom hållbarhet, har gett graniten ett rykte som en sten med bra egenskaper. Mykerinos pyramidvid Giza, en av de mest välbevarade av Egyptens pyramider är delvis tillverkad i granit. Den klassiska curlingstenen är i granit, härrörande från Skottland där den första stenen tillverkades redan 1750.
Vad är det som gör denna graniten speciell?
Under fundamentet till Picassoskulpturen finns hårt deformerade granitoider vars förskiffring stupar mot öster. På förskiffringsytorna kan man se avlånga kristaller som fått denna form genom att de växt till i samma riktning som berggrunden blivit skjuvad, med skjuvad menas hur bergrunden har blivit pressad. Här på platsen ser man det tydligt ena delen har åkt upp och andra ner, precis som kontinentalplattorna. Hällytorna ser därför strimmiga ut. Man säger att bergarten är stänglig, dessa stänglar är parallellt orienterade kristaller.
Innan du loggar så skicka svar till CO på följande frågor:
1. På platsen kan man se många exempel på dessa stänglar. Hur stora skulle du uppskatta dessa att vara?
2. Hur är dess stänglar i förhållande till plan mark? Lutar de på något sätt? Varför är det på det sättet?
3. Frivilligt. Ladda gärna upp ett foto på dig själv från platsen.