Historia
När beslut fattades om en stambana genom Norrland på 1870-talet gjorde bland annat försvarsstrategiska skäl att den inte drogs längs den militärt sårbara kusten utan en bra bit in i landet. Det skulle komma att dröja närmare 50 år innan en nord-sydlig järnväg förband kuststäderna Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand.
Många öst-västliga järnvägar
Men samtliga kuststäder fick järnväg betydligt tidigare: Gävle redan 1858 i form av Gävle-Dala Järnväg, Söderhamn 1861 med en järnväg till Bergvik, Hudiksvall 1860 till Forsa, Sundsvall 1874 till Torpshammar och något senare (1893) Härnösand till Sollefteå. 1897 hade också Dala-Ockelbo Norrsundets Järnväg (DONJ) byggt ut banan från Linghed-Ockelbo till Norrsundet. Alla dessa banor hade en mer eller mindre öst-västlig sträckning.
Järnvägarna från Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall förstatligades redan på 1880-talet och utbyggdes västerut så att de anslöt till Norra stambanan vid Kilafors, Ljusdal respektive Ånge. Smalspåret från Ockelbo till Norrsundet var ytterligare en anslutande järnväg. På detta sätt fanns goda möjligheter att föra ut gods från inlandet till kusten - företrädesvis skogsråvara. Det var besvärligare för gods och resenärer att ta sig med tåg t.ex. från Stockholm till någon av kuststäderna eller mellan dem. Till detta användes i hög grad kustsjöfarten.
Ostkustbanan blir äntligen byggd
Den första banan längs Norrlandskusten som gick i nord-sydlig riktning var den smalspåriga 891 mm-banan från Hudiksvall till Bergsjö (Norra Hälsinglands Järnväg), en fyra mil lång enskild järnväg som öppnades 1896. År 1898 bildades så en kommitté med representanter från kommuner och län längs kusten med syfte att få till stånd den efterlängtade Ostkustbanan (OKB). Diskussioner kring finansieringen gjorde dock att det dröjde ända fram till 1916 innan banan började byggas och arbetet försenades sedan ytterligare. OKB var visserligen en separat organisation skild från SJ men ägdes och finansierades till stor del av staten.
Den nämnda banan mellan Bergvik och Söderhamn utbyggdes efter förstatligandet till sträckan Kilafors-Söderhamn-Stugsund (se Kilafors-Söderhamn). Den första etappen av Ostkustbanan, som öppnades 1923, kom att bli en fortsättning på denna bana från Stugsund ner till Ljusne. På motsvarande sätt fick banan från Ljusdal en fortsättning från Hudiksvall till Iggesund året därpå. Efter ytterligare några etappvisa invigningar stod till slut hela Ostkustbanan färdig och invigdes den 1 november 1927. Det var vid den tiden ett av de sista stora järnvägsbyggena i Sverige. Restiden mellan Stockholm och Sundsvall var i början omkring sju timmar som minst.
Kort tid som enskild järnväg
OKB:s rullande materiel var delvis en del av de statliga lånen till banan, varför man bland annat övertog ånglok typ A och E från SJ. Man skaffade även några egna lok, bland annat ett par persontågslok typ H som var en vidareutveckling av Bergslagernas Järnvägars lyckade H3-lok. Personvagnarna beställdes nya från Tyskland och var helt byggda i stål, något som var nytt vid den tiden. De målades i en egen olivgrön färgsättning.
OKB ingick tillsammans med Uppsala-Gävle och Gävle-Ockelbo Järnvägar i ett gemensamt trafikförbund. Redan 1933 övertogs förbundets trafik av Statensjärnvägar - OKB:s tid som självständig järnväg var således kort. Den första tiden under Statensjärnvägar var banans trafik relativt oförändrad. Däremot innebar elektrifieringen (som blev klar 1957) att fler och snabbare snälltåg kunde införas. År 1968 genomfördes en trafikreform i hela landet med nedläggning av många mindre stationer. Istället satsades på expresståg - för Ostkustbanans del bl.a. ett genomgående dagtåg mellan Stockholm och Umeå under namnet Ådalen.
Nybyggnationer på 1990-talet...
Vissa omläggningar av kurviga sträckor gjordes under 70- och 80-talen men de första riktigt stora satsningarna på banan gjordes under 90-talet i samband med att X2000-trafik infördes. Sammanlagt förkortades banan med omkring 15 kilometer med de nya sträckningarna Åänge-Söderhamn, Söderhamn-Enånger och Iggesund-Idenor.
Snabbtågen behöver nu knappt 3 1/2 timme för sträckan Stockholm-Sundsvall. Under 1990-talet har även den lokala trafiken på banan i viss mån återupplivats. Länstrafikbolaget kör numera det s k X-Tåget även på Ostkustbanan och flera mindre orter som Ljusne, Iggesund och Gnarp har med det återfått persontrafik på järnväg.
Navigera till frågetecknet och klura ut hur du skall få fram koordinaterna till slutgömman.
För att logga denna så behöver du inte alls utsätta dig för några risker med att vara i närheten av tågbanan. Den är desutom inhängnad med staket så du kommer inte ned på spåret.