Pinus sylvestris
Tallen är ett stort barrträd med rak stam och gles krona. Som ung är barken tunt pappersartad och ljusbrunt rödaktig, men med åldern blir den grov, skorplik och gråbrun till färgen. Tallen finns i hela landet och var ett av de första träd som invandrade till Sverige söderifrån efter senaste istiden. Idag växer tall mest på torra marker som hällmarker, sandmark och hedar.
Barren sitter två tillsammans på ett litet kortskott, de blir ungefär fem år gamla innan de faller av. Tallen är vindpollinerad och sprider oerhörda mängder av pollen på våren. Hanorganen är gulaktiga och sitter i nedre delen av årsskotten. Honkottarna är först klotrunda, en halv centimeter långa och rödaktiga, efter pollineringen tillväxer kotten under ett år varunder befruktningen sker. Efter ett och ett halvt år är fröna mogna och kotten öppnas, fröna är försedda med en tunn vinge vilket gör att de kan spridas med vinden.
Tallar kan nå en höjd av drygt 30 meter och få en stamomkrets på över fyra meter. Den äldsta tall som hittats i Sverige var 757 år gammal (2004). Exemplaret växte på Hornslandet i Hälsingland.
Tallen har stor betydelse som skogsträd för industrin och därför avverkas den i stor mängd. Virket, som kallas furu, är mycket användbart och används bland annat till pappersmassa, bräder, bränsle och tidigare även till järnvägssyllar. Tallens ved är rik på kåda och man har framställt både terpentin och harts ur den.
Tallen kallas ibland för fura. När den växer på marker där pålroten kan utvecklas fritt blir den hög och rak. Det är de träden som kallas furor. Om marken är bergig eller lerig kan inte roten växa fritt. Då blir trädet kortare och krokigare och kallas tall. Små och låga, nästan stamlösa tallar brukar kallas martallar. De växer på särskilt magra marker och på mossar.