Här Vid Strömparterren fick man ett flottningsproblem att lösa. Virket från Hybosågen skulle nämligen fram till sjön Gryttjen, som låg 2.2 km i östlig riktning. Dess yta låg inte mindre än 12.8 m högre än kanalen vid Strömparterren. Gryttjens utlopp gick genom en å som via Strömparterren rann ut i Hybo-sjön och sedan vidare till Ljusnan. Hur löste man nu detta problem?
Jo, man byggde ett uppfordringsverk som lyfte upp virket erforderliga 12.8 m. Kanalen från Hybo-sjön slutade i en grävd reservoar. Ned i denna gick uppfordringsverket och tog med sig virket upp genom luften till en annan reservoar. I denna började en flottningsränna mot Gryttjen. Uppfordringsverket bestod av 2 st ändlösa kättingar 3.5 m från varandra försedda med krokar, vilka fångade upp timret. På bjälkar drogs timret med upp till reservoaren. Verket drogs av en ångmaskin på 12 hkr. Kapaciteten var 2 400 timmer eller bjälkar per dygn, och verket fungerade under alla de 28 år, som flottningen i östlig riktning pågick. Uppfordringsverket var hjärtat i hela flottledsanläggningen, eftersom det möjliggjorde verksamheten. Här kan man verkligen tala om flottning i motlut.
Uppfordringsverket var naturligtvis ett imponerande byggnadsverk men frågan är om det ända inte överträffades av nästa steg i anläggningen, flottningsrännan mot Gryttjen.
Vi får försöka tänka oss en reservoar och en flottningsränna med gångbryggor på båda sidor, och allt detta 12 m upp i luften. Rännan var inte liten. Dagbredden låg på 12 fot medan bredden i botten var 6 fot. Vattendjupet varierade mellan 4 och 6 fot. Vattnet i rännan kom från sjön Gryttjen och befann sig i samma nivå som denna.
Rännan, som började 12 m upp i luften, närmade sig efter 750 m rnarken. Sedan återstod en lugnvattensträcka på 1500 m i Gryttjeån fram till sjön. Längs rännan och ån skulle alltså timret dras på en sträcka av 2 300 m. Även här utnyttjades handakraft. Två man drog sammankopplade långflottar, en på vardera sidan om rännan. En arbetsstyrka på 8 man klarade på detta sätt att dra 2 400 timmer per dygn fram till sjön. Över sjön forslades sedan timret på vanligt sätt med hjälp av bom och spelflotte, och när förhållandena var gynnsamma med vindens hjälp.