Näsby

​​

Den här cachen ingår i en större serie med världsarvstema, som vi har lagt ut för att lyfta fram världsarvet på södra Öland.

Radbyn Näsby

Näsby är den sydligaste radbyn på Öland och har ända sedan medeltiden varit en av de större byarna på ön. En stor skillnad mot de andra radbyarna i serien är att den ligger nere i sjömarkerna och inte vid landsborgskanten. Byn är mycket långsträckt, då gårdarna och malmbebyggelsen sträcker sig över närmre två kilometer. På 1540-talet fanns här 17 gårdar. Många av gårdarna är välbevarade, och finns främst i norra delen av byn. Ju längre söderut i byn man kommer, desto mer utspridda är gårdarna. I anslutning till Karl X Gustafs mur ligger ett stort antal malmstugor, som kom till från mitten av 1800-talet fram till ungefär 1920. Till dessa här ekonomibyggnader som till största del uppförts i oputsad kalksten med gavlarna mot bygatan. 

Det finns en ledtråd i cachen till en bonusgömma, och för att hitta den behöver du besöka alla cacher som ingår i serien om radbyar. Länk till bonusgömman hittar du här.  

Radbyar

En radby kännetecknas av att gårdarna ligger i en rad, nästan alltid längs en bygata. Hur stor del av gårdens tomt som låg mot bygatan visade också hur stor andel av den odlade marken som hörde till varje gård. Den här formen på byarna kom till under medeltiden. Större delen av Sveriges radbyar försvann sedan under skiftesreformerna på 1800-talet, då byarna bröts upp och gårdarna helt enkelt flyttades ut i landskapet. På Öland så behölls dock till största del den äldre indelningen eftersom naturens förutsättningar satte stopp. 

Södra Ölands odlingslandskap

Från Karlevi i väster till Gårdby i öster och sedan hela vägen söderut sträcker sig ett unikt landskap med tillhörande kulturbygd. Detta område upptogs år 2000 på Unescos lista över världsarv. Motiveringen är att landskapet är präglat av en lång kulturhistoria i form av mänsklig påverkan under flera tusen år och att det skett en ständig anpassning till de naturliga förutsättningarna på Öland, med kalkberggrunden och det milda klimatet.

Södra Ölands odlingslandskap kategoriseras som ett levande kulturlandskap. Samspelet mellan människa och natur är det som har skapat, upprätthåller, bevarar och utvecklar landskapet. Till exempel skulle inte alvarmarkerna finnas i sin nuvarande form om inte människan låtit betesdjuren forma dem under årtusenden. Mycket av det som på södra Öland kan upplevas som orörd natur är i själva verket resultatet av ett samspel mellan människa och natur.

Jordbruket på Öland har alltid behövt anpassa sig till öns förutsättningar. Men som en del av Sverige har man också följt utvecklingen som skett i resten av landet. I gamla tider indelades markerna i det som kallades inägojord och utmark. Inägorna låg närmast byarna och bestod av åker och äng. Utmarkerna, i södra Ölands fall alvaren och sjömarkerna, användes som betesmarker. I samband med jordbrukets omvandling under 1800-talet upphörde denna indelning på fastlandet och andra platser i Europa. Byarna skiftades och gårdarna placerades ut i landskapet, utmarken slutade vara en del av jordbruket och användes istället till skogsproduktion. På Öland satte den tunna jordskorpan stopp för skog och den gamla indelningen behölls istället. Detta gör att det idag går att uppleva ett medeltida odlingslandskap som brukas med moderna metoder, vilket är unikt. Det är också denna kombination med fortsatt bete som bevarat växt- och djurlivet som finns på södra Öland.

Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap är ett resultat av tidigare generationers jordbruk på ön. Men minst lika viktigt är insatserna från de lantbrukare som idag brukar jorden och låter sin boskap beta. Det är tack vare dem som detta unika arv kan lämnas vidare till kommande generationer.