Traditionen Valborg grundar sig ursprungligen på en historia om en kvinna som hette Valborg och levde på 700-talet. Hon var nunna och förklarades som helgon den 1 maj år 799. Efter hennes helgonförklaring blev hennes namn kopplat till vikingarnas festligheter kring deras välkomnande av våren. Valborg firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland.
Majbrasa
Många av traditionerna på Valborg, som att tända eldar till exempel, kommer från Tyskland där man brukade tända eldar för att skrämma bort häxorna den kvällen. Att tända eldar i Sverige började man med under medeltiden i östra Sverige, medan andra delar av landet brukade vänta till mitten av maj med eldarna.
Eldarna var till för att skrämma bort vargar och övernaturliga varelser innan man skulle släppa ut djuren på bete för sommaren, den första maj. Och omkring eldarna brukade man skjuta, slå på trummor, skramla med grytlock och skrika, allt för att skrämmas. I dag skräms vi med smällare och fyrverkerier istället och hälsar våren välkommen med sång.
En av de sånger som brukar sjungas är Otto Lindblads och Herman Sätherbergs
LÄNGTAN TILL LANDET
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här. I purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.
Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
Ut till landet, ut till fåglerne,
Att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder,
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.