Området där Slottsskogen ligger har en lång historia. Från början var den en del av ett betydligt större område som tillhörde det kungliga gamla Älvsborgs Slott. Marken kallades på den tiden för Älvsborgs Kungsladugårds ägor och bestod av beteshagar, slåtterängar, skog, hjorthägn och fruktträdgårdar som var till för att försörja slottet. Markerna gick ända ut till Örgryte och inkluderade områden som Fässberg, Askim och Frölunda.

År 1624 anhöll Göteborgs Stad hos kung Gustav II Adolf om rätten för allmänheten att vistas i Slottsskogen. I samband med sitt stadsbesök samma år beslutade kungen att Göteborgs medelklass fick lov att börja använda Slottsskogen för friluftsliv, så länge de inte jagade eller förstörde den grönskande omgivningen på något vis.

Området runt dagens Slottsskogen har kallats för Sundsmarken, Sundshagen och Änggårdsskogen. Först på 1700-talet blev benämningen Slottsskogen vanligast.

En park för alla
År 1864 hade Göteborgs befolkningsmängd ökat markant, då Majorna blivit en del av staden. Landshövdingen Albert Ehrenswärd såg behovet av en grönskande park för stadens alla invånare - inte bara för medelklassen. I dåvarande stadsfullmäktige satt en man vid namn August Kobb, som tog sig an uppdraget.

Med den nordiska naturen som utgångspunkt och inspiration från Skansen i Stockholm och engelska parker, bland annat Hyde Park i London, blev Slottsskogen år 1874 en riktig park med stora gräsmattor, slingrande gångstråk, djurpark, landskapsstugor och en dansbana. August Kobbs porträtt finns idag i berghällen nedanför Säldammsbacken.