[SVE] - Färjsundet
Färjsundet är en vik som skär långt in i Åland och delar landskapet i en västlig och en östlig del. På östra sidan av sundet, i Saltvik, låg i forna tider Ålands avrättningsplats. Sägnen berättar att det spökade där. Barnen i Saltvik var därför rädda för platsen och vågade inte gå dit.
Sundet var i gamla tider svårt att passera. På västra sidan reser sig nämligen branta berg. Att komma upp och ner för dem var svårt. Längs en serpentinväg slet dragdjuren för att släpa upp vagnarna. Nedfärden var ännu farligare. För att inte tappa kontrollen över lasten tvingades man binda granar bakom för att bromsa farten.
Över själva sundet tog man sig sedan med roddbåt och vajerfärja. 1937 byggdes bron som renoverades 1980 - 1981.
[ENG] - Färjsundet
"Färjsundet", a bay that cuts deep into the Åland Islands, devide the landscape into a western and an eastern part. On the east side, in Saltvik, there was execution site in ancient times. The legend tells that it was a haunted place. Children in Saltvik was therefore afraid of the place and did not dare go there.
The bay was difficult to pass during the old days because of the steep mountains on the west side. Getting up and down was difficult and animal was used to drag the wagons up along the winding road. The descent was even more dangerous. In order not to lose control of the load, people were forced to bind firs behind the wagons to slow them down.
In the beginning thay had to row over the bay but later on there was a cable ferry. The bridge was built as early as 1937 and renovated 1980-1981.
Fakta om Postvägen:
Under Sveriges stormaktstid 1611-1721 behövde man ha kontakt med de olika delarna men att få fram post var både långsamt och osäkert och det var inte alltid säkert att ett brev kom fram. Då behovet av en organiserad postgång blev uppenbar, instiftade den svenska Drottning Kristina år 1638 en postreform som innebar att posten skulle föras som budkavle från bonde till bonde, hela vägen från Stockholm till St Petersburg. Om man hörde posthornet ljuda skulle man fortast möjligast göra sig klar för avresa. Vägrade man eller dröjde, straffades man med fängelse. Och andra sidan så hade bönderna fina privilegier (ex skattelättnad) så länge man skötte sig. För bönderna i Grisslehamn (Sverige) och Storby (Åland) blev denna uppgift extra hård då dessa hade uppgiften att föra posten över Ålands hav, vilket många gånger var en mycket riskfylld färd, framför allt vintertid, där många miste sitt liv för ett brevs skull. Storby kallades också under en lång tid ”Änkornas by”.
Postvägen var nödvändig och överlevde även efter att Finland och Åland fallit i ryska händer under 1808-1809 års krig. 1828 upprättades Post- och tullhuset i Storby, Eckerö, som blev ett mäktigt monument för den yttersta utposten av det ryska storriket. Längs vägen fanns stenkummel på bergen, som visade postbåtarna vägen, medan kilometerstolpar vägledde de resande på land. Transporten över Ålands hav ersattes på 1850-talet av ångbåtar men i vissa delar av skärgården fortsatte verksamheten ända till 1910.
Idag är den gamla postvägen åter markerad på Åland med stenkummel och röda postvägsstolpar liksom i gamla dagar. Den går att följa hela vägen från Eckerös gamla postbrygga i väster till Brändö i öster och man kan lätt ta sig med bil eller cykel längs vägen och på stolparna finns informationsskyltar som berättar mer om speciellt intressanta platser. Eckerö post- och tullhus finns kvar idag och utgör en magnifik syn för dem som åker förbi på havet. Huset är delvist öppet för allmänheten, och har man tid, bör man gå dit och titta.
Facts about the post route
During Sweden's period as a great power 1611-1721 it was important to keep in touch with all parts of the kingdom by mail, but it was often a very slow and uncertain process, and a letter did not always arrive at its destination. Since the need for an organized postal service became obvious, the Swedish Queen Christina instituted a postal reform in 1638 which meant that the post would be transported from farmer to farmer, all the way from Stockholm to St Petersburg. When the post horn sounded, the farmers were obligated to depart as soon as possible. If they refused they were punished with prison. On the other hand the farmers had great privileges as long as they behaved. The farmers in Grisslehamn (Sweden) and Storby (Åland) had the task of bringing the mail and travellers over the sea, which many times were a very risky process , especially in winter when many lost their lives for the sake of a letter. Storby was during a period called “the village of the widows".
The postroute was necessary and survived even after Finland and Åland were occupied by Russia during the war of 1808-1809. 1828, the National Post and Customs House (Post- och tullhuset) was built in Storby, Eckerö. This house became a mighty monument of the last outpost of the Russian Empire. Along the postway there were cairns on the mountains, which guided the boats along the route, while kilometer posts guided the traveler on land. The transport across the sea, was replaced by steamboats in the 1850´s, but in some parts of the archipelago, the activity continued until 1910.
Today
the old mail route on Åland is marked with red posts every kilometer, as in the old days. It can be followed all the way from the old post bridge in Eckerö in the west, to Brändö in the east. One can easily travel along the route by car or bicycle and on the posts there are information boards that tell more about the places you pass.
Eckerö Post and Customs House still exists today and is a magnificent sight to those passing by on the sea. The house is partially open to the public, and if you have time, you should visit the place.